Logga in
Bakskammen - den nya ångesten Mats Pettersson Mats Pettersson
Vädersponsor:

Jag hatälskar vecka 27

Visby Jag älskar att komma från gotland, varje gång som någon undrar vart jag kommer ifrån så sträcker jag lite på ryggen och säger Gotland, samtidigt som jag känner hur hela min kropp fylls med fniss och stolthet. Jag vet att det kan låta töntigt att vara så stolt och patriotisk över den här ön, mina vänner som inte är härifrån blir mest chockade över hur jag kan älska en plats så mycket som jag gör. Men det finns så många anledningar som gör att jag är stolt över den här ön, inte bara för att den är riktigt jävla vacker, den största anledningen är gotlänningarna. Speciellt under vecka 27, herrejävlar vad jag älskar dom gotländska tanterna som kommer in i butiken jag jobbar i och vill betala med massa tjugolappar. Jag utbrister att jag älskar henne eftersom det är just tjugolappar som jag behöver. Hennes första reaktion är inte att hon vill springa därifrån, utan denna underbara varma lilla tant frågar direkt om jag vill ha fler. Det är alltså denna fantastiska tanten som frågar MIG om jag vill ha fler, hon erbjuder något som antagligen inte kommer gynna henne något alls. Men jag får växla fler tjugolappar av henne och jag tänkte ”det här är en av anledningarna till att jag älskar Gotland”.

Hela grejen handlar kanske egentligen inte om dom där tjugolapparna, utan mer om att det var den första kunden den dagen som faktiskt såg min situation under årets värsta/bästa vecka (beroende på var du jobbar under den veckan). Det var som att hon öppnade upp sin famn och gav mig världens varmaste kram när jag behövde det som mest, gav mig en mentalkram och hejade på mig.

Den här veckan är ju speciell, jag har en så stor hatkärlek till den. För jag har jobbat på många olika ställen under den här veckan genom åren. På hotell, restaurang, butik och inom politiken. Jag kan ju säga att det är absolut skönast att jobba inom politiken, eftersom det är då man får gå på alla härliga grejer som bara finns där för ens fötter. Men när man jobbar med någon av dom grejerna som bara finns där, så är det inte lika härligt längre. Man sitter i skiten för det mesta och längtar tills veckan är över. Samtidigt som det är tio gånger roligare att jobba med service för människor är så glada över att den här veckan finns, speciellt dom som kommer hit för första gången. Dom som har varit här några gånger, det är dom som är värst, som tar sig friheter och tror att dom äger Gotland för en vecka. Dom har ju till viss del rätt, dom kan ju göra i princip vad som helst och kommer undan med det, eftersom vi gotlänningar är så jävla snälla och är riktigt bra på service, vi vill att våra gäster och kunder ska trivas och komma tillbaka, även fast vi avskyr dom ibland.

Jag är inte ensam om att hatälska vecka 27, det händer fantastiska grejer hela tiden. Det är en vecka för demokrati, nya bekantskaper och ny kunskap, men det är också extremt krävande för många. Dom som jobbar för mycket och sover för lite, det är dom gotlänningar som borde få mer kärlek av fastlänningarna. Under den här veckan hör vi ordet tack alldeles för lite, så det är väl därför jag blev så otroligt glad av tanten med tjugolapparna, för det var som att hon sa tack genom en handling utan att hon visste om det. Hon sa tack och bra jobbat genom att hon bara var gullig och snäll mot en trött Antonia. Fan vad jag älskar gotlänningar!

Barn betyder lada på engelska

Linköping
Hej på er!
Jag älskar ju att prata om feminism om ni inte har förstått det ännu, ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat är HBTQ. Jag har många kompisar som är HBTQ-personer och jag är själv en HBTQ-person. Jag är stolt att vara en HBTQ-person, otroligt stolt och jag har inte stött på så mycket hat (antagligen en av få) när jag har berättat att jag inte är heterosexuell.
Nu kanske ni börjar fundera på min sexuella läggning, det förstår jag, för det är ju inte att följa normen att vara något annat än heterosexuell.
Det jag vill att ni gör nu i stället för att fundera på vilka personer som jag attraheras av, så vill jag att ni själva ställer er frågan "Är jag verkligen heterosexuell?".
Jag vet vem jag är, vet du vem du är?
Jag misstänker att det inte är många som någonsin har frågat om ni är hetero, för det är ju något man antar. Man antar att alla människor är heterosexuella och ligger helst med personer som inte har samma kön som en själv. Vet ni vad? Det är inte alls så, det finns personer som gillar allt möjligt, som föredrar personer med samma kön, som inte bryr sig alls vad människor väljer definiera sig som.
Det är helt enkelt inte relevant för en del.
Det finns personer som föddes som tjej, som inte alls vill vara tjej utan helt enkelt vill vara en pojke. Det finns människor som föddes på ena sättet och som kanske inte alls vill definiera sig som varken eller. Det finns människor som föddes som tjejer och vill vara tjejer. Det finns killar som föddes som killar och inte alls vill vara en kille. Det finns hur många olika könsidentiteter, sexuella läggningar och olika människortyper som helst. Är inte det fantastiskt? Att vi är olika! Hon, hen, han, den.
Jag föddes som tjej, jag definierar mig som tjej, därför kan ni säga hon om mig.
Jag är inte hetero, men ni tycker om mig i alla fall, och tycker ni inte om mig så är det nog inte på grund av att jag är bisexuell. Det vore ganska hemskt av er, att ni skulle tycka mindre om mig som människa för att jag gillar både tjejer och killar.
Jag har kompisar som vill definiera sig som hen, vem är jag att säga något annat? Det är väl inte så jobbigt att säga hen i stället för han, det är väl fortfarande en människa jag pratar om och människor har känslor. Nu kommer säkert många tycka att jag är dum i huvudet för att jag använder ordet hen "FÖR HALLÅ HEN BETYDER JU HÖNA PÅ ENGELSKA HAHAHAHHAHAHA!"
Vet du om att barn betyder lada på engelska? HAHAHAHA
Det är ungefär lika roligt...
Så lägg bara ner, det är inte roligt när ni säger att hen betyder höna, det är faktiskt jättetöntigt. 
Utveckla ditt vokabulär istället, se det som en utmaning och att du hänger med i vad som händer i samhället. Håll koll på vad HBTQ betyder, för det är coolt att hänga med. Lika coolt som det är att vara feminist och betala skatt.
Simma lugnt kompisar!
Antonia

Feminist i en mansstyrd värld

Tjenare!

Nu är jag här igen. Jag tror att sommaren tog död på mitt skrivande lite, men nu känns det bättre, så jag tänkte att jag ska fortsätta skriva här (alltså provocera uppenbarligen).

Igår var jag ute på krogen och hade det trevligt med mina vänner, en väldigt bra kväll för er som undrar. En grej som hände, som gjorde mig så varm ända in hjärteroten var när en person kom fram till mig och bara överöste mig med komplimanger och pepp för det jag gör här. För det är så, vi är många som kämpar med den feministiska kampen varje dag. Alla ni som tar kampen på jobbet, inte håller tyst och är den där jobbiga som hela tiden vill prata om dom "jobbiga feministgrejerna". FÖRSTÅR NI HUR BRA NI ÄR??? Det är vi som gör jobbet, det är vi som drar lasset och fan vad tungt det lasset ibland.

Jenny Persson som är en av få kvinnliga krönikörer i GT som i lördags skrev om hur hon också hade velat gå med bar överkropp, för det hade varit gött. Men då hade väl så många män ballat ur på grund av att dom ser ett par bröst, antingen hade kåtheten slagit till och dom hade inte vetat hur dom skulle bete sig, eller så hade folk kommenterat på att det är ju äckligt att visa upp brösten, det är något privat... osv.... 

Det är så jävla grymt att du skriver om det Jenny! Fan va bra du är, sluta inte! Vi behöver bli fler, fler som snackar om dom här sakerna. 

Ibland tror jag att vi fokuserar för mycket på det negativa, eller mer att vi försöker trycka ner varandra för att ta sig till toppen. Det är fel taktik! Vi ska ge komplinmanger till varandra, vi ska uppmuntra och hejja på varandra. Stötta, backa, peppa! Vi måste helt enkelt hålla ihop. För att vara feminist i en mansstyrd värld, det är inte lätt.

Det är till och med lättare att vara man, och det är ju tydligen ganska svårt.

//Antonia

Är jag verkligen så farlig?

Jag har tänkt på det här med feminism. Varför gör det folk så upprörda? Varför tycker folk illa om någon för att dom säger att dom är feminister? Personligen har jag lite svårt för dom som inte kan säga att dom är feminister, feminismen handlar ju om att alla ska vara lika mycket värda, att män och kvinnor inte ska behandlas olika på grund av sitt kön.

Sen finns det ju olika typer av feminister. Såhär: Alla gillar inte samma choklad, en del gillar 70% choklad, en annan avskyr apelsinchoklad och någon är fullkomligt nöjd med mjölkchoklad. Vilken av dom här chokladerna är inte en choklad? Vi tycker om olika typer av grader på choklad och på feminismen. En del kanske inte tycker om choklad alls, men det betyder ju inte att choklad inte finns. Den existerar, jag lovar. Likadant med feminsmen, den finns där av en anledning. Enligt tidningen Metro så kallar sig 1 av 4 svenskar sig för feminister och ca 48% av dom rödgröna kallar sig för feminister. Att kalla sig för feminist skadar ingen, det är ett ställningstagande som säger att man uppmärksammar ett problem som finns i samhället. Det är ett problem att kvinnor har sämre lön än män, det är ett problem att våldtäkter händer, det är ett problem att unga kvinnor inte känner sig trygga när dom går på stan, det är ett problem att vi behandlar människor olika på grund av kön....

Jag kan fortsätta hur länge som helst, en del kommer säga emot mig, en del kommer hålla med mig. Jag tycker det är ett problem att alla inte kallar sig för feminister, jag tycker också det är ett problem att alla inte kallar sig för antirasist. För det är en sak att säga att du inte är rasist, men ett helt annat ställningstagande och säga att du är antirastist. Lika så är det att säga att du står upp för jämställdhet (vem gör inte det), men när du säger att du är feminist,då det är på riktigt.

Jag tycker det är ganska intressant och se hur alla reagerar på att jag skriver här. Dom som pratar med mig säger bra grejer, men dom som inte håller med mig kommenterar i stället. Eller ja, det är någon som har ringt mig också, men jag tror att dom mest hade det tråkigt på en förfest och ville provocera, det rörde mig inte så mycket i ryggen.

En del verkar vara lite skrämda av mig, eller jag kanske har fel. Jag är väl inte så farlig... eller? Jag är ju bara en feminist.
//Antonia

Vi måste höja våra röster för att höras

Visby
“Varför har tjejer så tunna röster, varför har tjejer så svårt att höras?
Ska en tjej sitta tyst, va
å bara hoppas att någon kille
ska säja det hon tänkt
eller ska hon resa sej upp,
andas djupt med magen och skrika
OM NI BARA HÅLLER KLAFFEN OCH LYSSNAR
så hör ni nog vad jag vill säga
Å å å tjejer Å å å tjejer vi måste höja våra röster för att höras”
Kampsånger är bland det bästa jag vet, det ger mig alltid rysningar och det ger mig alltid hopp. Just den här låten har varit väldigt viktig för mig ända sen jag första gången hörde den (lyssna på låten här). En kampsång som handlar om att vi brudar ska ta plats, vi får lov att vara frispråkiga och prata om det vi vill prata om, och vi måste hålla ihop. För ni vi skriker tillsammans då finns det inte en jävel som kan tysta oss.
Jag vet om att jag är väldigt öppen med mig själv och min kropp, en del tycker att det kan vara lite obehagligt att veta så mycket om mig som dom gör, men jag har ju fortfarande vänner, så jag är väl inte helt dum i huvudet. En del verkade tycka att det jag skrev tidigare var jobbigt för dom, en del blev lite kränkta uppenbarligen. Det måste ju betyda att jag sa något som folk tog åt sig, dom känner sig träffade helt enkelt. Spännande. Människor är ju intressanta.
Men det som jag faktiskt vill prata om just nu är systerskapet, feminismen som har stärkt mig så otroligt mycket. Den som har hjälpt mig inse vem jag är, vem jag kan bli och hur viktig jag är. Feminsimen har lärt mig att älska min kropp, för det är inte mig det är fel på, det är samhället som har fått oss tycka att det är snyggt att vara smal. Det var feminismen som visade mig det. Feminismen har fått mig att växa som person, bli mer inlyssnande och inte bara bli arg när någon säger något dumt, jag har lärt mig förstå att det finns något djupare i varför vi tycker och tänker som vi ofta gör, att det finns strukturer och vi alla påverkas av dom.
Men jag glad att jag är en del av gemenskapen, systerskapet, vi brudar som backar varandra, håller varandras ryggar och aldrig känner mig ensam när jag har mina systrar med mig. Jag önskar att alla fick uppleva den gemenskapen som feminsmen skapar.
Jag vill tacka feminismen för idag så vågar jag resa mig upp, ta i med magen och skrika OM NI BARA HÅLLER KLAFFEN OCH LYSSNAR så hör ni nog vad jag vill säga.
Det vågade jag inte tidigare. Det är därför jag älskar den feministiska kampen och systerskapet.

det måste vara jobbigt att vara man

Det måste vara jobbigt att vara man, just för att män är dom som syns och hörs mest, tänk vilken press ni måste känna över att säga roliga och bra grejer, fast ja om ni inte gör det så har ni i alla fall polarna som stöttar er, dunkar er i ryggen och säger “bra jobbat fan!”

Det måste vara jobbigt att vara man, speciellt när ni går hem från krogen och går bakom en tjej som vänder sig om lite då och då, ser rädd ut och misstänker att du ska våldta henne. Men du är ju snäll, så det är ju tråkigt att hon ska behöva vara rädd för dig, du är ju bara en vanlig snäll kille som inte vill en fluga något ont.

Det måste vara jobbigt att vara man och tjäna lite mer än vad kvinnor gör, eller det bara kanske känns gött att ni får lite mer cash helt enkelt. Vad vet jag? Jag är ju inte man.

Det måste vara jobbigt att bli hatad hela tiden, eller ja, jag hatar antagligen inte dig som person, men jag avskyr mansnormen och det som män gör. För vem tycker om någon som våldtar en person mitt under en konsert, eller i hemmet, eller på stan? Det är vi nog alla ganska överens om att ingen gör. Problemet är bara att det är så många män som blir så upprörda av att vi säger att vi hatar män, men är det egentligen konstigt att vi avskyr fenomenet män? Jag tycker inte det, för som kvinna så är jag alltid på min vakt. På valborg skickade jag ett sms till en ung tjej som jag bryr mig om, där jag skrev att hon ska ta det lugnt under kvällen och helst inte gå hem själv. HUR SKEVT ÄR INTE DET? Att jag på riktigt varnar henne att inte gå hem själv, för att hon kan bli våldtagen av en man någonstans. Hon ska väl inte behöva oroa sig, det är väl männen som ska hålla band på sig själva och inte känna att dom måste våldta någon, eller om dom ens nu har några känslor, för vem kan ha ett uns vett i huvudet när man våldtar någon.

Och ni män som klagar på att vi hatar män, ni borde i stället klaga på varandra, för det är inte kvinnor som gör att kvinnor är rädd för män, det är männens ansvar. När män slutar våldta, då kanske det blir lite enklare att tycka om män.

Ni lever ett hårt liv, ni män. Det måste verkligen vara jobbigt att vara man.

//Antonia

Namn: Antonia Broén
Det här är jag: Feminist, samhällsintresserad och bara jävligt tuff

Bloggare

Krönikörer