Vi har sett ett trendbrott när det gäller Almedalsveckan. Ett negativt sådant, tyvärr.
Aldrig tidigare har jag sett så många sena avbokningar. Aldrig så många lediga lägenheter.
Och det var länge sedan som lördag och söndag var så totalt döda och ointressanta.
Efter att bara ha växt och växt har Almedalsveckan till slut blivit för stor, för otymplig – och för dyr.
Många är de som ser chansen att tjäna extra pengar under veckan med fantasipriser på såväl boende som evenemangsytor. Men det är bara ett av problemen.
Alla vet att veckan i princip i princip tar slut redan i dag, fredag, trots att det då är två dagar kvar. Då packar många ihop och åker hem, och pulsen går ned.
Jag har pratat med många om den här saken, och det finns hittills ingen som tycker att nuvarande upplägg är bra. Det krävs förändringar, och radikala sådana,
Vi har intervjuat bland andra landshövding Cecilia Schelin Seidegård om den här saken, och jag håller med henne till hundra procent.
Veckan måste reformeras för att inte kväva sig själv.
Och vi måste vara rädda om Almedalsveckan. Men att vara rädd om något innebär inte att man ska låta allt vara som förut.
Gotlands politiker måste ta den här frågan på allvar. Man måste våga vara djärv.
Annars är risken uppenbar att vi står här om några år med en punkterad ballong.
Här är mitt förslag: Banta veckan till söndag-torsdag. Ha två tal om dagen med start måndag. I april eller maj ordnar arrangörerna en lottning i bästa Champions League-stil, direktsänd och dramatisk med vilka partier som hamnar mot varandra, och vilket som får tala först.
Det blir ett kul sätt att snacka upp veckan och göra lite bra reklam i förväg.
Vinsterna med ett liknande upplägg är uppenbara. Och förändringarna måste ske redan till nästa år.