Häromdagen kom Svenskt Näringslivs rankning över företagsklimatet i Sverige.
LÄS MER: Därför ligger Gotland ännu i bottenträsket
Vi hamnar, som vanligt, i bottenträsket. Vi är så kassa att vi lika gärna kan lägga ned.
Eller?
Jag har lite att invända mot den undersökningen och den bild som den cementerar av det gotländska företagsklimatet, men låt mig först slå fast några saker så att det inte blir missförstånd:
- Hanteringen av vissa ärenden inom Region Gotland är skrämmande usel. Som exempelvis byggloven och diverse olika tillståndsärenden.
- Saker som egentligen är små blir stora på grund av tafflig hantering, som exempelvis parkeringsfrågan och tillstånd för uteserveringar.
- Politiken och tjänstemannasidan pratar inte alltid samma språk, och det finns en enorm tröghet i systemet och en slags inbyggd motvilja till förändring som gör att helhetsintrycket går ned.
Så. Med detta sagt. Är Gotland ett så uselt ställe att driva företag på? Är vi verkligen 257:a av 290?
Jag tror inte det. Och det är inte de signaler jag får när jag pratar med företagare.
Däremot har nästan alla ett eller flera konkreta exempel på när saker ramlat mellan stolarna eller slarvats bort eller dragit ut på tiden, vilket gör att inställningen till regionens arbete redan från början är på minus.
Men på det stora hela är det ingen katastrof.
Den gotländska entreprenören Jonas Michanek är en av de som varit mest kritiska mot rankningen. Han menar att den är missvisande och att läget på Gotland tvärtom är ganska ljust för företagen. Och media, där jag ingår, får också välförtjänt kritik.
(Läs gärna hela intevjun med Jonas HÄR)
Och jag, som betraktar detta utifrån, ser att Region Gotland och våra folkvalda faktiskt gör ärliga försök att skapa förutsättningar för företagande. Man skapar nätverk, visioner, mål, har möten och frukostar, bjuder in till dialog och utvecklingsarbete.
Och nej, man når inte alltid ända fram. Det vet alla.
Men en undersökning som Svenskt Näringsliv där Gotland år efter år efter år kravlar omkring i dyn på botten, den riskerar att bli en självuppfyllande profetia.
Vi, media, skriver om bottenplaceringen. Rankningen skickas ut till allt och alla och diskuteras över fikabord och på styrelsemöten. "Vi är så usla, regionen är så usel, länsstyrelsen är usel, journalister är usla, alla är emot oss".
Oavsett om något förbättras eller inte blir detta en sanning. När sedan nästa enkät skickas ut och företagare ska fylla i vad de tycker om olika saker, ja då kryssar man kanske på ren reflex i rutan "uselt" eftersom det är ju så det alltid har varit.
Men, ärligt, är det verkligen så det är?