Det här är en fanfar för den som jag anser varit den mest spektakulära spelare som någonsin krängt på sig en gotländsk idrottsuniform.
Jag pratar om Alexej Salomatin och spelade huvudrollen i den idrottsaga som Roma IF skrev 1992-1993.
Publikfesterna avlöste varandra och ofta var det knökfullt (2000 personer) i ishallen.
Alla kom för att se ”ryssarna”.
Alexej Salomatin var artisten och spelgeniet medan radarpartnern Evgeny Chizmin var målskytten.
Berlinmuren hade fallit ett par år tidigare och möjligheten för ryska idrottsmän att göra karriär utomlands hade öppnat sig. Alexei Salomatin startade sin karriär i röda arméns hockeylag CSKA Moskva, lämnade för Spartak Moskva och hamnade då på stenhårde Viktor Tichonovs svarta lista.
Där hittade Peter Lindström honom och lyckades övertyga honom och Chizmin att välja Gotland för en spottstyver.
6000 kronor per skall/månad och en delad bostad var kostnaden.
Jag minns känslan när jag för första gången såg Salomatin i spel. Betagen är ett passande ord, jag hade aldrig sett något liknande i Visby ishall även om jag verkligen uppskattade en spelare som Ola Georgson.
Det gick inte jättesnabbt, men så han ägde isen med sin speluppfattning och bländande klubbteknik.
Salomatin var något utöver det vanliga och man förstod tidigt att Salomatin inte skulle bli långvarig i Roma.
Han var för överlägsen. Det såg alla och aldrig tidigare eller efter har väl fler motståndare hittats i korvkön.
Det är ändå anmärkningsvärt hur folkkär han blev under året på Gotland och vi var många som hoppades på en comeback på Gotland. Vet att jag intervjuade Salomatin efter att han fått sparken som spelande tränare för Trollhättan. Han var då sugen på en comeback på Gotland.
- Är det ännu Robert Spath som tränar Sudret? Be honom att ringa mig.
Sudret nappade inte och där och då dog väl drömmen att få se Salomatin göra comeback på Gotland.
Alexej Salomatin hamnade i dåvarande toppklubben i SHL - Västerås IK där han gjorde succé tillsammans med landsmannen Mishat Fahrutdinov och Claes Lindblom. I Västerås tog man liksom gotlänningen ryssen till sina hjärtan och det är inte så konstigt när man ser klipp som detta och detta.
1995 representerade han Ryssland vid VM i Stockholm.
Sista gången jag såg Salomatin på is var 2002 när han försökte återuppta karriären i allsvenska AIK. Jag såg ett derby mot Hammarby men då var han 37 år och matchades mestadels i powerplay där man fortfarande kunde utnyttja hans blick för spelet.
2003 gjorde han sin sista match - i Haninge - och sadlade sedan om till tränare i en rad olika klubbar.
Den 6 december nåddes vi av den tragiska nyheten att Alexej Salomatin var död.
Visby Roma spelar på fredag hemma mot Vallentuna och jag hoppas att klubben passar på att hedra den spelare som dominerat samma is mer än någon annan gjort och sannolikt kommer att göra.
Ett sista: Spasibo.
