Om jag skulle utse den största svenska idrottaren under förra året hade jag valt golfaren Henrik Stenson varje dag i veckan.
I min värld är hans bedrift, med British Open som kronan på verket, helt i särklass.
Jag är helt ointresserad av simning, så Sjöström hade kunnat vinna några guld till på nån av alla tusen olika distanser i olika bassänger i något av de femtioelva mästerskapen, i valfritt simsätt, och jag hade ändå valt Stenson.
Ungefär lika ointresserad är jag av hästsport, så Peder Fredricson hade inte ens kommit på tal. Dessutom, bara ett OS-silver mot Stensons lilla hög av medaljer.
Där tyckte jag uppbarligen helt lika med juryn till Bragdguldet som ju gav det till just Henrik Stenson. Han blev också utsedd till Årets manliga idrottare, även det av en jury.
Men när det kom till Jerringpriset, där svenska folket får rösta, var han chanslös mot Fredricson. Segermarginalen blev 40 000 röster, utskåpning.
Och nu har internet gått helt bananas över detta faktum. Det yras om röstkupper och om att Jerringpriset borde läggas ned och att hästen skulle fått priset och det finns ingen ända på indignationen. Expressens Anna Friberg är kanske den som uttrycker sig sämst i frågan (länk).
Hon, och de andra gnällspikarna, har inte förstått att Jerringpriset är som Melodifestivalen. Folket röstar. Flest röster vinner. Och, tyvärr, samma trötta debatt om att "fel låt vann".
Hästsporten är Sveriges största sport, har flest utövare, och dessutom extremt hängivna sådana. Simningen är inte ens nära. Och om så många tycker att Fredricsons prestation är större än Stensons och Sjöströms... ja då är det bara så.
Fundera istället lite över varför just du (som klagar) är den som "tycker rätt".
Att komma och gnälla om att någon är mer värdig än någon annan är respektlöst och korkat. Den som kommer tvåa har helt enkelt inte varit lika populär som ettan. Och har man problem med att Jerringprisets upplägg, själva röstandet alltså, ja då får man vända sig till Radiosporten och be att de sätter ihop en jury som kan dela ut priset istället.
Men fram tills dess bör vi säga grattis till Peder Fredricsson, alldeles oavsett vad man tycker om hästar.
För övrigt tycker jag det är humor att stora fina SVT-sporten inte ens nämnde Fredricsons medalj i OS när man satte ihop sin årskrönika. Fantastisk fingertoppskänsla där får man säga!