Två föreningar - Hansa-Hoburg och Wisby City - visade intresse för seriespel i Gotlands innebandyförbunds regi inför säsongen. När det nu står klart att det inte blir några seniorserier (läs mer här) utan att förbundet istället erbjuder cupspel (läs här) fördelat över tre tillfällen väljer föreningarna att gå på Visby IBK:s alternativ GFL (Gotland Floorball League).
GFL har därmed åtta lag i large (traditionellt seriespel på fullstor plan) och sju i small (mindre plan). Det skriver Visby IBK på sin facebooksida ikväll.
Jag har i mitt förra blogginlägg ifrågasatt förbundets beslut om att gå in och konkurrera med föreningar när förhållandet mellan parterna redan tycks vara på dekis. Konsekvensen blir att förbundet och Visby IBK blir motpoler och att andra klubbar nu väljer bort förbundets alternativ.
Det understryker också hur förtroendet mellan förbund och klubbar ser ut idag.
Det är givetvis en prestigeförlust för Gotlands innebandyförbund med ordförande Mats Persson i spetsen.
Jag blir inte förvånad om Gotland Cup skrotas på herrsidan utan att en enda match spelas.
Jag vill ändå ge cred till förbundet som iallafall visar vilja att lösa krisen och kanske kan Gotland Cup vara en lösning på damsidan eftersom GFL saknar en damklass.
Sporten har sökt representanter från Gotlands innebandyförbund under förra veckan, men utan framgång. Vi jagar vidare imorgon.
***
Många har hört av er efter reportaget och mitt blogginlägg och det är roligt.
Jag vet inte hur många pilgrimsresor man gjort till Innebandytemplet (Solklintshallen) i Slite. Jag vet inte hur många femhundringar man spenderat på korv före- och efter match. Standard var två före match och minst lika många efter. Känns som IK Graip hade en rätt schysst inkomstkälla där.
När jag började träna innebandy tilldelaes vi en träningstid på söndag förmiddag i Norrbackaskolans gympasal. Vi klev på efter ett gäng lajvare som fäktdes med folielindade vägpinnar. Att spela innebandy i Norrbacka är som att träna simning i badkaret. Trångt som tusan. Två mot två och små mål var det enda som gick. Stora mål fanns inte ens, tro fan att vi torskade stort under rookiesäsongen. Vi kom upp oss sen. Tränade i Västerhejde och lilla Säve klockan 21 och med stora målburar.
Men inget gnäll för de sena tiderna. Det var lika för alla, vi var unga och hade ett galet gäng och en härlig sammanhållning.
Tack till alla i laget, ni gav mig minnen för livet.
***
Jag gick upp 06.45 i morse trots ledig söndag för att se det svenska U20-landslaget i fotboll spela sin VM-premiär mot Nordkorea. Sverige med medaljhopp hängande över sig blev totalt neutraliserat.
Nordkorea iponerade, var en klass bättre, visade prov på fin teknik, fantasi och om det inte var en tillfällighet så bör man vara med och slåss om medaljerna.
Sverige med Anna Oscarsson som kapten föll med 0-2, vilket kunde varit betydligt större siffror om det inte vore för Siriuskeepern Emma Holmgren som stod för flera högkvalitativa räddningar.
Sverige med allsvenska stjärnan Stina Blackstenius på topp skapade inget. Första svenska skottet på mål kom på tilläggstid.
Ny match på onsdag mot värdnationen Papua Nya Guinea (föll mot Brasilien med 0-9 i sin premiär) och då måste det bli tre poäng om drömmen ska leva vidare.
Stommen i det här laget har tidigare ett EM-silver och ett EM-guld på meritlistan så potentialen är stor och en premiär är en premiär.