En fråga jag ställer mig efter de senaste dagarnas händelser är om man i rättssamhället och demokratins högborg Sverige kan bli frihetsberövad utan att någon får reda på det?
Det kanske är så det fungerar och ska fungera, jag vet inte, men det känns inte riktigt bra i magen.
Anledningen är polisens och åklagarens agerande i samband med de två misstänkta i Muramarishärvan.
Här har ni hårdfakta:
Söndag 08: 23-åringen anhålls i sin frånvaro.
Söndag 11: 23-åringen i förvar hos polisen.
Söndag 15: Helagotlands reporter pratar med utredningsansvarig hos polisen och får inget veta om den frihetsberövade. Läs HÄR.
Måndag 09 ca. Radio Gotland avslöjar att en person är frihetsberövad.
Måndag 16.10: 48-åringen anhålls i sin frånvaro.
Tisdag 09.00: Han tas av polis.
Tisdag: Alla Gotlands medier pratar med polis flera gånger under dagen utan att få veta att en person frihetsberövats.
Onsdag: 23-åringen häktas. Åklagare säger inget om fler misstänkta trots direkta frågor. Inget sägs om frihetsberövande.
Torsdag: Från polisen - intet nytt.
Fredag: 48-åringen häktas.
Jag har full förståelse för om man inte vill tala om saker som skadar utredningar. Förundersökningssekretess ska respekteras.
Men jag har noll förståelse för varför man mörkar att människor frihetsberövats. Jag kan heller inte se på vilket sätt det hade skadat utredningen att berätta detta.
Jag har ställt frågor om detta till polismästare Magnus Holmén, och han har lovat att återkoppla till mig. Jag i min tur lovar att ni ska få reda på vad han svarar.
Men det känns fortfarande inte riktigt bra i magen nu när jag vet att det kan sitta människor frihetsberövade och att detta göms undan till synes godtyckligt.