För inte alls så länge sedan skulle vi i mediabranschen tiga ihjäl våra konkurrenter.
Vi slog knut på oss själva för att slippa nämna andra mediers namn. När jag slutade på Expressen för åtta år sedan kallade vi ännu Aftonbladet för Den Andra Tidningen. Inget nederlag var större än att tvingas ge största konkurrenten kredd i spalterna.
Det var samma sak när jag började som nyhetschef på Gotlands Tidningar. Att nämna Gotlands Allehanda för att de hade haft ett fantastiskt scoop var det absolut värsta som fanns. Eller Radio Gotland för den delen.
Men den delen av mediekartan har ritats om helt, och det har gått fort. I spetsen, som med nästan allt, har kvällstidningarna gått. Nu är det inte ovanligt att man ser Expressen kredda Aftonbladet på förstasidan när det är stora nyheter på gång.
Det här beror naturligtvis på att man i dag är ensam om en nyhet i några sekunder, eller i bästa fall minuter. Saker sprids som en löpeld över internet, och illusionen att man kan blunda för sina konkurrenter hör svunna tider till.
På nyhetssajterna pratar vi om djuplänkar, eller hårdlänkar. Det är länkar som är inbäddade i texten där man skriver varifrån uppgifterna kommer, läsaren kan enkelt trycka sig vidare till ursprungsartikeln och få en helhetsbild av vad det är som har hänt.
På Helagotland.se har vi som policy att alltid kredda tydligt, och alltid med djuplänkar. Det är en trovärdighetsfråga. Att plocka uppgifter utan att tydligt ange vad de kommer från håller inte, sanningen är bara knapptryck bort och läsarna är smartare än så.
Dessutom är det ju så att konkurrensen i dag inte ser likadan ut som tidigare. Vi lever på våra besök, våra sidvisningar, och att bolla trafik är något alla vinner på. Inte minst läsarna.
Det här är något som fungerar bra, oftast. Förutom när det gäller Radio Gotland.
Dramat på Terra Nova är det kanske det tydligaste exemplet på länge. Helagotland.se var överlägset först med nyheten om knivmannen på Terra Nova.
När vår fotograf var på plats och fick bilderna när ambulanspersonal hämtade den skjutne knivmannen hade Radio Gotland inte ens startat bilen. Vår första version låg ute 29 minuter innan radion fått ihop en torftigt rewritad notis med huvudsakligen material från vår artikel. Dock helt utan att ange var uppgifterna kom ifrån, istället skrev man svepande ”uppgifter i media”, något som också upprepades i nyhetssändningen.
Uppgifter i media kan ju vara ganska mycket, om man tänker efter. Flashback är ett media till exempel. Avpixlat. Exponerat. Trovärdigheten där kan dock ifrågasättas.
Men Radio Gotlands trovärdighet naggas också i kanten när man så flagrant struntar i källhänvisning på material de inte skaffat fram själva.
Jag påpekade detta i ett inlägg på facebook i går, och senare på kvällen lade också radion ut en vettig version med en tydlig källhänvisning och en länk.
Jag frågade Helena Bremberg, högste chef för Radio Gotland, varför man inte gjort så med en gång. Hon skulle kunna ha svarat ”slarvigt av oss, jag ber om ursäkt, vi ska bättra oss”.
Men nej. Och jag blev egentligen inte förvånad. Det är nämligen så att på alltför många public service-redaktioner sitter känslan av att ”vi kan inte göra fel” så pass hårt i väggarna att en sådan ursäkt är omöjlig.
Så också på Radio Gotland.
Varför det är så vet jag inte, men det kan ha något att göra med att man tycker att licensfinansierad verksamhet är lite finare än andra medier.
Oavsett så satte sig Helena Bremberg direkt i sandlådan och svarade nåt i stil med ”mendurå”.
Jahapp.
För det första vet hon alltså uppenbarligen inte vad hon pratar om eftersom vår policy för hur vi källhänvisar har funnits ett bra tag. För det andra, vilket är avsevärt mycket värre, ser hon inga problem med radions trovärdighet när man svepande hänvisar till ”uppgifter i media”.
Det är pajasfasoner, rent ut sagt, och synnerligen oprofessionellt.
Vi får väl helt enkelt låta Radio Gotland få leva vidare i tron om att de kan vara ensamma om nyheter om de vill. De är redan hopplöst avhängda när mediekartan ritats om. För ett år sedan var Helagotland.se mer än tio gånger så stor som Radio Gotlands sajt, och sedan dess har vi ökat med ungefär 50 procent i unika besökare. Vår position som Gotland ledande nyhetssajt är ohotad.
Med en lokal räckvidd som är lika stor som Expressens och Aftonbladets tillsammans borde jag alltså inte bry mig om hur lilleputtradion källhänvisar. Radions trovärdighetsproblem är inte mina. Men jag kan nog tycka att lite ödmjukhet kan vara på sin plats när man gång efter annan blir frånåkt på händelsenyheterna.
Och för sina läsares och lyssnares skull borde man kliva ned från sina höga public service-hästar, för sikten är tydligen inte så bra där uppifrån.