Brev från gnällgubbfarbrorn:
Jag tycker om ord. Jag tycker om språk.
Jag tycker om det man kan göra med orden, och jag är klart för alla typer av nya uttryck som utvecklar och driver vårt språk framåt.
Därför ser jag alltid fram emot Språkrådets nyordlista. Det finns alltid en hel del bra ord där som också blir livskraftiga och som tar plats i vardagsspråket på riktigt.
Men det finns också en del bottennapp.
I år är det i särsklass sämsta nyordet "embrejsa". Det kommer från engelskans "embrace" och betyder alltså att "omfamna" eller "ta till sig" något.
Att hitta på ett nyord för något där det redan finns ett bra ord är bara korkat. Vad är det för fel på ordet "omfamna" till exempel?
Anglofieringen av det svenska språket diskuteras ganska ofta, bland annat skylls särskrivningarna på engelskan som ju oftare delar på ord än vad vi gör i svenskan.
Men då är, i mitt tycke, embrejsa ännu värre.
På nyordlistan finns också det engelska ordet "hypa" (uttalas hajpa) och används som adjektiv "vi blev hypade" som "vi blev uppspelta" eller som verb "att hypa" i betydelsen att ge något stor uppmärksamhet.
Med risk för att verkligen cementera min roll som gnällfarbror här, men vad är det för fel på att använda ordet uppspelta?
Därför tycker jag att Språkrådet gör fel som listar de här orden. De må vara slang, och de må förekomma då och då, men det känns fantasilöst att ta med dem som nyord.
Bra ord på årets lista, som jag gissar kommer överleva, är bland annat mobilmissbruk, fäbodifiering och nätvandra.
Uttrycket "funktionell dumhet" finns också med, men när jag läste beskrivningen kändes det likadant som "nyttig idiot". Det vill säga någon som gör något utan att reflektera över varför eller vems ärenden man kan tänkas gå.
Lite som Språkrådet då. Det uppfyller måhända kravet på funktionell dumhet med ord som embrejsa och hypa.