Att låta Spendrups investera 100 miljoner i ett nytt bryggeri i Visby hamn är naturligtvis helt rätt beslut.
De som sade nej till att sälja den gamla hamnterminalen är de som vanligtvis brukar säga nej till saker, det vill säga SD, V, MP och Fi.
Jag följde med stort intresse debatten i fullmäktige och kunde inte låta bli att förundras över några saker.
Att SD:s Kaj Lundmark ens gick upp i talarstolen får anses vara något unikt. SD lokalt har ju annars gått helt under radarn och snarast profilerat sig som ett parti som inte tycker något om något. Förutom om invandring och flyktingar då.
Men nu, nu skulle Lundmark tycka till och det blev stor komik av alltihop. Han raljerade över att Gotlands Bryggeri faktiskt brygger nästan allt öl i Grängesberg, och att det skulle vara en anledning till att de inte borde få köpa.
Ja... alltså. Vad ska man säga? Hela tanken med att bygga ett nytt bryggeri är ju att det öl som marknadsförs som gotländskt också ska bryggas här?
Moderaten Simon Härenstam kunde inte hålla sig från att kommentera detta på Facebook efter mötet:
"Kaj från SD känner i dagens regionfullmäktige sig lurad eftersom Norrlands Guld inte tillverkas i Norrland.
Jag vill inte göra honom ledsen men måste ändå berätta att chokladen Geisha inte görs i Japan och wienerbröd görs inte i Österrike..."
Det var också intressant att höra vad Miljöpartiet tror attraherar turister. Ett bryggeri med showroom och servering på bästa läget i Visby gör det inte, enligt dem. Däremot tror man stenhårt på att Ojnareskogen kommer locka tusentals besökare och även leda till fasta jobb. Det här noterar även Eva Bofride i dagens välskrivna ledare i GT.
Noterbart också att Miljöpartiet talade EMOT att sanera den förgiftade marken. För dem är miljöfrågor alltså något ytterst selektivt och som man kan använda lite hursomhelst för att få igenom sin vilja. Ibland måste det saneras eller stoppas eller göras Natura 2000-områden. Ibland inte.
Det är svårt det där med politik.