Den här krönikan skrev jag till Kappelshamns fina klubbtidning KIKaren.
I sin helhet innehåller den också en hyllning till Jonas Gatu, den förre Visby IBK-spelaren som nu spelar fotboll i Kappelshamn. Hela krönikan kan ni läsa HÄR (extern länk).
Jag hade lovat mig själv att aldrig tälta igen.
Mina minnen av tältnätter är traumatiska, eller åtminstone inte så där rosaskimrande direkt. Ni vet, man vaknar svintidigt på morgonen av att solen ligger på, det är fyrahundra grader varmt och en luftfuktighet på 99 procent. tar man ett djupt andetag så drunknar man.
Stel i ryggen och allmänt ledbruten krånglar man sig ur sovsäcken, kissnödig, famlar efter dragkedjan och tackas av att kondensen från tälttaket regnar ned och gör allt dyngsurt.
Väl ute för att slå sin parabel är allt blött av dagg, fötterna fulla av gräs och sand omöjliggör varje tanke på att försöka gå och lägga sig igen. Förresten är ju allt blött och äckligt i alla fall, så där sitter man halv sex på morgonen och undrar vad i hela friden man gett sig in på.
Därför var det med dubbla känslor jag faktiskt köpte ett tält i somras. jag hade lovat barnen att campa, och såna löften låter de mig knappast glömma.
Men jag märkte några väsentliga skillnader, faktiskt, som motvilligt fått mig att inse att det där med tält inte är en alltigenom ond upplevelse.
Tekniken har så att säga gått framåt, i moderna tält finns det både ventilation och avsaknad av kondens. Det finns till och med ett slags förtält. Jag vill inte sträcka mig så långt som att säga att det är bekvämt, men det är i alla fall uthärdligt även om själva konceptet med liggunderlag och sovtäcken fortfarande får mig att känna mig 83 år gammal när jag vaknar.
Och vaknar gör man fortfarande i svinottan, men har man valt sin tältplats nära havet kan man ju ta det där morgondoppet som hurtbullarna envisas med att spamma facebook med hela somrarna.
Och det är ju faktiskt inte så dumt.
Två av sommarens totalt sex tältnätter hade vi för övrigt på Kappelshamns mysiga camping. Promenadavstånd till restaurang, fina toaletter och en kiosk med glass är ungefär allt man behöver.
Att det sen var i princip omöjligt att slå ned tältpinnarna i marken (det finns exakt en centimeter jord, sen är det berghäll eller nåt) får jag ha överseende med.
Vi lär komma tillbaka nästa år. Då ska jag försöka tajma in en lördag så att jag kan vara med i sockenbastun, något jag haft som projekt väldigt länge utan att det blivit av.
* Jag har upptäckt några nya sidor av Gotland den här sommaren, delvis tack vare tältet faktiskt.
Här kommer min lista på värda utflyktsmål som kanske inte är helt självklara för alla.
1) Östergarnsholm. Det krävs båt för att ta sig dit, men det går turer från Herrvik om man bokar i förväg. Vi tog dock tvåmänningen ut och det blev sommarens absolut bästa dag som avslutades med formidabel middag på rökeriet i Kattvik. Om ni åker till Holmen, missa inte badgrottan på västsidan då!
2) S:t Olofsholm. Jag hade inte varit där, antagligen på grund av att det är en återvändsväg. Men otroligt fint var det, och ett mysigt badställe.
3) Hallshuk. Sött litet fiskeläge och fina promenadvägar. Det går utmärkt att bada i hamnen!
4) Follingbo kalkbrott. Nära stan och varmt. Man måste inte åka till Blå lagunen för att få kvalitetsbad i fint vatten. Rekommenderas under algsäsongen!
5) Västergarn. Toppenställe med barnen. Att hoppa från piren är en succé. Dessutom mycket lugnare än Tofta. Långgrunt och fint vatten.