I Visby skedde för inte så länge sedan ett våldtäktsförsök mitt i stan. Två män mot en kvinna.
För någon dag sedan blev en kvinna slagen så illa av en man i nära relation att hon fick köras till akuten.
Samtidigt i en annan del av Sverige, fyra våldtäkter polisanmäls under en festival. På en annan festival, flera fall av sexuellt ofredande.
Det som dessa saker har gemensamt är - män.
Det är inte en enda kvinna som misstänks för de här brotten.
Antonia Broén, vår bloggare med rätt att provocera, skrev ett uppmärksammat inlägg med rubriken "Det måste vara jobbigt att vara man", där hon bland annat berör detta.
När en kvinna skriver sådant passerar det inte obemärkt. Hon kallas både det ena och det andra i sociala medier, företrädesvis av just män, men även av kvinnor som oftast grovt missar hennes poäng.
Till er vill jag säga, kort och koncist: Nu får ni fan ta och ge er.
Jag är en vit priviligerad man med chefsjobb och hög lön och en självklar del i det patriarkat som Antonia Broén föraktar. Ja hon skriver faktiskt att hon hatar mig också, för att jag är man.
Men se, jag tänker inte bli provocerad av den saken. För hon har rätt.
Jag hade också varit förbannad och fylld av hat om jag på grund av mitt kön inte fick plats, inte samma lön, inte samma förutsättningar. Jag hade också hatat om jag var tvungen att gå på festival i dubbla byxor med skärp för att jag var rädd, och ändå tvingas finna mig i tafsande händer i folkhavet.
Jag våldtar inte och jag tafsar inte på främmande flickor. Men jag inser att det nästan alltid är män som är problemet. Därför tänker jag inte förakta eller bli förbannad på Antonia Broéns känslor. Hon har rätt att känna så.
Jag tittar på mina döttrar och tänker att jag vill att världen ska vara en bra plats för dem att leva i.
Det är den inte idag. Det, om något, gör mig förbannad.
Så mitt svar på Antonias rubrik är att ja, ibland är det ganska jobbigt att vara man och tvingas sota för vårt kollektiva misslyckande.
Men det är ännu jobbigare att vara pappa till två flickor som ska växa upp i ett samhälle där kvinnor måste gå på festival i dubbla byxor.