Vecka tre utan kolhydrater. Det är märkligt att ett liv som kostar så mycket kan kännas så fattigt.
När jag lägger av med det här är det enbart på grund av tristess.
Hur kan man tycka att tillvaron är kul utan öl och ostbågar och choklad?
Eller bara en så enkel sak som min mellanfil med skivad banan och flingor till frukost. Hatar avokado och keso och ägg.
Men jag knegar på, och det går ganska bra trots allt tycker jag.
På den positiva sidan hamnar definitivt att jag är jämnare i blodsockret. Inga dippar på förmiddagarna, ingen matkoma efter lunchen.
Sen har vi fler positiva saker. Många fler. Eh...
Det finns säkert något mer positivt, men jag kommer inte på något på rak arm.
Negativa saker är desto lättare att hitta.
Förutom att det är dyrt som fan att inte äta kolhydrater och att jag saknar en hel del goda saker så saknar jag ännu mer min uthållighet. Jag är svag som en sjögurka.
Lyckades ta mig runt en mil i helgen utan att bryta ihop, och det är ju ett framsteg mot förra veckans haveri när jag fick gå hem med gråten i halsen.
Men jag har ingen kraft, ingen explosivitet. Jag har kört några pass på gymmet och det är snudd på pinsamt. CRX och Bur kallas passen, och det är modernt och tufft gymspråk för cirkelträning. Har orkat lyfta lika mycket som jag gjorde som tioåring.
Målet är inte att gå ned i vikt, som sagt, och tur är väl det för då hade jag varit helt knäckt. 79,7 stod vågen på förrförra måndagen, nu 79,1. Det är i princip ett toabesök som skiljer. Ett fiasko ur den synvinkeln.
Lever jag då som en asket? Nej, det gör jag väl inte. Bless me father for I have sinned.
Vi hade lagfest i helgen med fotbollen och då rådde undantagstillstånd. Det blev en hel del många öl.
Jag har även druckit whisky. Jag har ätit ett (1) pommes frites. Men annars har jag nog varit duktig.
Jag har aldrig varit en kostmänniska, så detta är helt nytt för mig. Jag har ätit det som jag varit sugen på, och det har funkat bra eftersom jag gjort av med med kalorier än jag stoppat i mig.
Men kostmänniskor är speciella. De är lite som fotbollsfans. Lättkränkta och allvetande. Jag har hamnat i diverse märkliga diskussioner där jag tvingats försvara det här experimentet mot kostmänniskor med ytterst bestämda åsikter om ditten och datten.
Jag kan inte försvara någonting. Det här är ett experiment. Jag vet inte vad som är rätt.
Av allt att döma är low carb skit, om ni frågar mig. Några andra dieter vet jag inget om och bryr mig inte det minsta faktiskt.
Men jag ska hålla ut mina fyra veckor, jag hinner ändra mig. Det hinner också bli fred på jorden och jag hinner även vinna drömvinsten på lotto.
Men det är inte omöjligt.
Återkommer i ärendet.
Till sist. Apropå gym. Jag har varit på väldigt många såna, Men Form City liknar faktiskt inget annat jag sett. Extremt snyggt får jag säga. Som en grotta. Fast stylish. Mycket imponerad av allt utom musiken.
Gymmusik är fruktansvärd generellt förvisso, så det får jag kanske ha överseende med.
Nu skulle ändå jag vilja påstå att inredningen är mer hårdrock än nåt annat, så kanske skulle man låta Palten välja musiken också och inte bara måla snyggt på väggarna?