Inget är sant i politik

Jag är lite bitter. Jag är lite sur.
Jag är dessutom partisk, vilket är noga att påpeka i det här sammanhanget.
Mina barn går i Västerhejde skola. I första och andra klass.
Den ena har sitt klassrum i en sedan flera år utdömd länga, en paviljong som var ett provisorium men som blev permanent som såna saker tenderar att bli i den här regionen. Den andra är i en annan nyare paviljong.
Båda går på fritids i den utdömda paviljongen där färgen flagnar från väggarna, där syret är slut redan klockan tre på eftermiddagen. Jag hämtar dem i slitna kapprum där hoppet sedan länge är borta. Där ingen vill göra något eftersom det ändå ska bli nytt snart. Snart?
Vi går över en skolgård utan lampor. Beckmörker i november.
Västerhejde är en socken som växer och växer och växer. Hit flyttar barnfamiljer.
Här tas bilder som används i marknadsföringen av Gotland som ett ställe att flytta till.
Kneippbyn, Högklint. Ygne. Kuse änge. Vackert. Magiska Gotland.
Men det är bara lögn. Eller åtminstone en förvanskad bild av sanningen.
För snälla kom och ta bilder på mina döttrars kapprum. Ta bilder på väggar, trösklar och tak. Ta bilder på skolgården. Kom och gör det, och be sedan Inspiration Gotland att sätta in dem i en fin broschyr med glassigt papper.
Politikerna vet detta. De har lovat ny skola. De har lovat och lovat och ändå blir det ingenting.
Jag vet inte. Jag vill ha höga tankar om våra folkvalda. Jag vill tro människor om gott. Jag vill vara positiv och inte gnälla.
Men nu är det fanimej för mycket.
Så här: Region Gotlands sätt att sköta sin ekonomi är ett skämt. I åratal tillåts nämnder att visa minusresultat utan att något händer. Det backas och byråkratiseras och klantas så att ett privat företag i samma situation hade åtalats och satts i konkurs omedelbart.
Att samtidigt gå ut och lova saker som bryts nästa vecka är inte ärligt. Här får vänstern och sossarna tugga i sig. De lovade och svek. Precis som när man gick till val på att satsa på ungdomsgårdar och lade ned den i Vibble. Ett svek.
Västerhejde skola är mitt exempel för det är här jag bor och lever. Ni som läser detta har egna erfarenheter. Jag väntar på att någon tar ansvar.
Men när det väl sker kommer mina barn att ha gått ut skolan i Västerhejde för länge sen.