Det är en sak att ge sig fan på att lyckas med något en gång.
En helt annan att få framgången att bära över tid.
Detta har Gotlandsbåten bitterst fått erfara, detta drömprojekt vars tid kantats av motgång efter motgång.
LÄS MER: Gotlandsbåten ställer in
Det finns de som envist hävdar att jag personligen hoppats att Gotlandsbåten ska sjunka. Men inget kan vara mer fel, och det vet alla som verkligen läst vad jag skrivit.
För det finns inget i vårt samhälle som inte mår bra av konkurrens. Monopolföretag blir ofrånkomligen trötta, dyra, dåliga eftersom de aldrig utmanas eller sätts på prov.
Det vi har sett i år saknar motstycke på Gotland. Alla möjligheter att ta sig hit, rekordlåga biljettpriser, kampanjer och reklam värt hur mycket som helst. Vilket också fick till följd att vi hade en rekordsommar.
Därför är det tragiskt att konstatera att Gotlandsbåten bara dansade en sommar.
Men att det gick som det gick är i sig inte förvånande. Kalkylerna gick inte ihop ens på idéstadiet utan byggde sannolikt från början på att man skulle lyckas samla in mer pengar efter säsongen. När man sen gav sig in i ett priskrig med Destination Gotland, och samtidigt inte nådde riktigt så högt i antalet resenärer, ja då var kasskistan tom.
Inte heller är det förvånande att man inte lyckades med sitt bösskramlande nu under hösten. Reaktionerna från näringslivet och inte minst besöksnäringen har varit svalt. Att satsa årets eventuella vinst i ett högriskprojekt som Gotlandsbåten har inte många varit sugna på.
I synnerhet inte som många redan gått in med pengar i olika omgångar för att drömmen skulle bli verklighet.
Vad som ska bli intressant nu är att följa Destination Gotland och jämföra nästa sommar med den som gått. Vad händer med priserna? med kampanjerna? Med avgångarna?
Nu är DG återigen ett monopolföretag och kan göra lite som man vill.
Uppenbart har det dock varit att marginalerna finns där eftersom man kunnat svara så hårt på Gotlandsbåtens konkurrens.