När Klintehamn IK efter att ha vunnit division 4 ett par månader före seriestart trodde och hoppades jag att det var sista gången.
Nu står gotländsk fotboll där med ansiktet nedborrat skämskudden igen och ett nytt misslyckande.
På torsdagskvällen kallade styrelsen i Dalhem IF till ett extrainsatt styrelsemöte där det som vi länge befarat även besannades.
Dalhem IF får inte ihop en trupp till division 3 efter att förra året gått igenom den lokala med 21 segrar på 21 matcher.
Man kan lära sig mycket av historien, men i det här fallet har man inte läst på. Mycket i Dalhems fall går att känna igen i Klintehamns fall. När KIK 2009 valde att dra sig ur division 3 rörde det sig också om en spelarbrist och en utdragen tränarrekrytering som slutade i ett nej från Milan Kuzeljevic och ett KIK taget på pottkanten.
Fotbollsgotland borde ställa sig frågan om det behövs direktuppflyttning om klubbar var tionde år hoppar av.
Frågan lär definitivt blötas på högre förbundsnivå.
Tillbaka till Dalhem då. Efter att Mikael Waktel klev av som huvudtränare och allt-i-allo i Dalhem efter nio säsonger så togs en bärande vägg bort i den i dag raserade konstruktion som en gång var Dalhem IF herrfotboll.
Det stora misstaget var att inte ro i land värvningen av Robert Mambo Mumba innan han i mitten av december åkte till Kenya. Under en och en halv månad satt styrelsen med armarna i kors och väntade på Mambos återkomst istället för att inleda spelarsamtal och knyta till sig nyförvärv.
Och istället för att sätta kurs mot division 3 har Dalhem svept fram som ett spökskepp ute på Rävhagen med så få spelare att man inte kunnat träna så mycket mer än kvadraten.
Självklart skulle styrelsen ha tagit tag i den befintliga truppen och eventuella nyförvärv.
Självklart skulle styrelsen haft någon som helst plan för vad klubben vill.
Och när man väl kom till skott var det för alldeles sent.
Styrelsen kallade då till ett krismöte som slutade i allt annat än en positiv ton då flertalet deltagare gick därifrån.
Jag är fullt medveten att styrelsen arbetar ideellt och att gå från att driva runt ett division 4-lag på Gotland till att ta steget till en regional förbundsserie är stort.
Jag är inte heller så konspiratoriskt lagd att jag tror att det rör sig om sabotage utan snarare om att styrelsens representanter inte haft varken tid eller fotbollskunnande för sina respektive roller.
För även om det sportsligt rör sig om en nivå långt ute i periferin så krävs ett hårt och dedikerat arbete.
Samma arbete som eldsjälar lagt ner i över tio är för att få Dalhem IF dit man var i höstas.
Nu är det arbetet jämnat vid marken.
Dalhem IF får börja om i division 6.
Om man får ihop ett lag.