Det finns gott om skadeglada människor i dag. På sociala medier jublas det över att Åke Svensson tvingas avgå.
Jag jublar inte. Jag hävdar att detta är en tragedi för Åke Svensson personligen, och för Gotland.
Åke Svensson har varit ifrågasatt under sina år som regionstyrelsens ordförande. Det i sig är inget konstigt, den som bestämmer får stå ut med att bli granskad och även kritiserad. Det har Åke Svensson också tagit, för det mesta med jämnmod, och jag har emellanåt förvånats över hur pass hårdhudad han är.
Även den senaste stormen tycktes han tackla. I fredags hade han inga planer på att avgå. Inte förrän Christer Engelhardt ringde honom på söndagen. Vilket alltså innebär att han måhända avgår i formell mening, men i praktiken fått sparken av sitt eget parti.
Men detta lämnar Gotland i ett ledarlöst vakuum. Just nu saknar vi både regiondirektör och ordförande i regionstyrelsen. Gotland driver omkring i Östersjön utan kapten just nu. Och för att fortsätta liknelsen är det nu upp till besättningen att försöka styra skutan.
Men vem ska ta över? Jag bloggade om detta i fredags. Det finns ingen given efterträdare till Åke Svensson. Hanna Westerén gör sin första dag i riksdagen i dag, och hon har tydligt sagt att hon inte flyttar hem för att ta över. Blir det Björn Jansson? Meit Fohlin? Janica Sörestedt?
Oavsett vilket krävs det en person som måste växa ordentligt med uppgiften.
Åke Svenssons personliga tragedi ska vi inte glömma. Jag tycker synd om honom. Jag ursäktar därmed inte den extremt klantigt hanterade försäljningen av Gneabs fastigheter, men Åke Svensson är privat en person som är lätt att tycka om.
Han hade inte tänkt att sitta kvar hela den här mandatperioden, det är jag övertygad om, men han hade definitivt inte tänkt sig att lämna på det här sättet. Nesligt, efter ett misstag.
Åke Svensson hade hellre velat prata sporthall och kryssningskaj, två stora och välbehövliga satsningar.
Nu blir det istället en fastighetsförsäljning och en sparkad regiondirektör som blir hans eftermäle.
Nu går Gotland en jobbig tid till mötes. Det kommer ordna sig till slut, det gör ju alltid det, men de närmaste månaderna lär bli krisartade.