Sent omsider kom det alldeles självklara beskedet från Almedalsveckans arrangörer att nazister inte ska tillåtas vara med i det officiella programmet.
Detta presenteras som ett ställningstagande, att nu har vi minsann satt ned foten och markerat.
Jag har lite svårt att applådera, för det här beskedet skulle ha kommit tydligt och klart för en vecka sedan när Gotlands Allehanda avslöjade NMR:s planer på att hyra mark av regionen.
Istället har arrangörerna slagit knut på sig själva i sin iver att skjuta ansvaret på någon annan, vilket har lett till enorm badwill för det för Gotland så ovärderliga arrangemanget.
Det här naturligtvis ett självklart beslut, och knappast något man behöver sätta ned foten om.
Lika självklart är det faktiskt, anser jag, att säga nej till att hyra ut mark.
Region Gotland har alla möjligheter, med hänvisning till säkerhet och befarade ordningsstörningar om inte annat. NMR är en organisation med ett stort våldskapital, och väpnad kamp är något man gillar att prata om på sin officiella hemsida.
Arrangörerna ska inte ha förutfattade meningar om NMR, menade projektledaren Mia Stuhre i en intervju med Aftonbladet. Jag menar att det är tjänstefel att INTE ha förutfattade meningar om NMR, baserade på vad organisationen gjort och vill göra.
Det handlar inte om att ta debatten. NMR pratar om yttrandefrihet samtidigt som de i princip vill avskaffa densamma och införa folkdomstolar. På deras hemsida är det legio att vilja döda meningsmotståndare.
Vad finns där att debattera? Vilken fråga behöver vi prata mer om? Judefrågan? Rasfrågan? 30-talet ringde visst och ville ordna ett litet torgmöte...
Har man inte förutfattade meningar om NMR, då är man helt enkelt inte påläst, och inte förberedd.
Men nu har arrangörerna, extremt dåligt uppbackade av sin egen region och politiker, slingrat sig runt frågan så många gånger att man inte hittar ut, alldeles yra i mössan.
Yttrandefrihet säger man å ena sidan. Ingen svarar däremot på frågan vad som kan hända om regionen säger nej och hänvisar till ordning och säkerhet.
Polisen äger beslutet, säger man å andra sidan. Som om det är polisens sak att bedöma vad som ska finnas i det offentliga samtalet.
Feministiskt initiativs Elin Bååth skriver detta bra i en debattartikel:
”Det finns JO-beslut som stöder ett nekande när ordningsstörningar befaras, men vad som egentligen är juridiskt rätt får vi aldrig veta om frågan inte prövas. Och det kommer alltså inte ske nu, eftersom regionen väljer att backa från sitt ansvar och lägga över denna demokratiskt viktiga fråga på tjänstemän och polis”.
Region Gotland hade mycket väl kunnat säga nej. Sedan hade frågan fått prövas. Och oavsett vad som hade hänt då skulle arrangörerna kunnat stå rakryggade.
Då hade man satt ned foten.
Nu står man däremot väldigt ostadigt.