På många sätt blev supervalåret ett historiskt val på Gotland.
För första gången sedan 1991 missnöjesröstade gotlänningarna inte bort den sittande majoriteten. Åke Svensson får fyra nya år som regionstyrelsens ordförande, och vid sin sida har han Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Och två nya partier gör debut i fullmäktigesammanhang.
För S i allmänhet och Åke Svensson i synnerhet är det här en stor seger. Det är ett kvitto på att gotlänningarna skriver under på det han och hans parti har gjort. Men samtidigt är det också ett nederlag, för trots att han vann och får sitta kvar så gjorde S ett dåligt val och tappade många röster.
De senaste fyra åren har det gnällts en del från majoriteten om att det inte är så lätt alla gånger att driva politik när Alliansen suttit vid makten i regeringen. Nu kommer man att ha sina lagkamrater där, och sannolikt blir det enklare för S lokalt att driva de frågor man brinner för.
Valets stora förlorare är Moderaterna som backar ordentligt i kommunalvalet. Många väljare övergav partiet till förmån för Sverigedemokraterna, och här har Stefan Wramner och hans partikamrater en hel del att fundera över.
Sammanfattningsvis kan man säga att det finns fyra partier som vann. Sverigedemokraterna får tre mandat i fullmäktige, men blir utan sin vågmästarroll. Fi tar (som Sd) en historisk plats i fullmäktige, och både V och Mp får ett mandat mer än i förra valet.
Socialdemokraterna är största parti men tappar ändå tre mandat jämfört med 2010. Centern fick fler röster än 2014 men får ändå ett mandat mindre, paradoxalt nog ett parti som gör en lyckad valrörelse och ett bra resultat men som ändå får mindre att säga till om.