Just nu snurrar det i huvudet. Jag mår inte bra.
Trots både snus och kaffe och en stadig frukost är det som att hjärnan liksom fyrtaktar (den som haft en dåligt inställd Crescent Compakt fattar...). Det stämmer inte, helt enkelt.
Vadan detta då då?
Jo jag gjorde misstaget att läsa en artikel i det utmärkta magasinet Filter om kolhydrater i söndags. Om hur de påverkar kroppen. Om hur man på sikt mår bättre utan. Jag är inte den som brukar hoppa på olika hälsoråd, och jag har fnyst åt dieter av alla de slag.
Ändå bestämde jag mig för att prova, som ett experiment. Jag stryker sockret, potatisen, pastan, majsen. Och allt annat jag kommer på som innehåller kolhydrater. Frukosten med fil, banan och flingor är utbytt till ägg, avocado och keso, till exempel.
Märk väl att jag inte gör det här för att gå ned i vikt, jag har bara kanske fyra trivselkilon extra. Jag vill bara kolla hur jag kommer må, prestera och sova.
Lägesrapporten nu dag fyra (av den utlovade fyraveckorsperioden) är: Jag mår för jävligt.
Jag kunde inte föreställa mig att det skulle påverka mig så hårt att lägga om kosten. Jag formligen vräker i mig mat, men ändå är det inte tillräckligt.
Nu hör det till saken att jag var (är) en storkonsument av kolhydrater och socker. Mycket godis. Massor av chips. En hel del öl. Potatis och pasta varje dag. Jag är inte en särskilt sund matmänniska egentligen, jag gillar goda saker och har inte sett någon anledning att hålla igen.
Var det här kommer sluta vet jag inte. Jag är inte heller känd för att ha någon vidare karaktär när det gäller att motstå frestelser. När jag slutade snusa höll det nio dagar.
Dessutom är det svindyrt att inte äta kolhydrater, märker jag. Det är ett inte särskilt oväntat men likafullt ovälkommet faktum.
Jag återkommer med rapporter om hur det går. Och har ni inte läst senaste Filter, gör det.