Alex Schulman fick otäcka hot efter att ha skrivit krönikor i Gotlands Tidningar. Om detta berättar han i sin senaste krönika som du kan läsa här. Och här kan du läsa nyhetstexten.
Jag är förvånad, och inte förvånad. Jag vet hur debatten gick när han började som krönikör, då var jag nyhetschef på Gotlands Tidningar.
Detta är skamligt och åt helvete, för att tala ren svenska.
Jag skrev, i augusti 2010, en krönika om detta inavlade förhållningssätt som finns på Gotland. Jag som trodde vi gillade mångfald?
Här kan du läsa, den är lika relevant i dag.
Du ska inte komma här och komma.
Särskilt inte om du är fastlänning, därför att fastlänningar per definition är andra klassens medborgare som borde ha vett att inte uttrycka åsikter om sådant de inte har med att göra.
Saker som fastlänningar i synnerhet ska lära sig att hålla käften om är färjetrafiken, strandskydd, husbyggen, trafikfrågor och nöjesliv.
Om du ändå mot bättre vetande yttrar dig om sådant du inte begriper eftersom du inte är mantalsskriven här kan du räkna med att få en, i bästa fall verbal, smocknolla.
Det här gäller naturligtvis även sommarboende, oavsett om du bor i husvagn eller i ett kalkstenshus för åtta miljoner. Sommarboende fattar ingenting, det vet ju alla. De bara klagar och svider, och de överklagar allt som går till höger och vänster.
Vintertid sitter de i sina lägenheter runt Karlaplan medan vi strävsamma, hederliga åretruntboende håller ön flytande till nästa sommarsäsong. Ingen skatt betalar de heller. Och så handlar de alla sina grejer på Ikea och Lidl innan de packar stadsjeepen full och tar upp plats på färjan som en gotlänning kanske behövde.
En gång försökte jag förklara den här glesbygdsmentaliteten för en kompis från en helt annan landsända. Jag berättade om epitetet "fastlänning" som är själva essensen i den gotländska lokalpatriotismen. En fastlänning är vemsomhelst som inte är härifrån. En utböling.
Från Ystad eller Haparanda, men alltid en fastlänning. Det enda som är sämre än att vara fastlänning är att vara nollåtta. För en nollåtta är alltid en fastlänning, men en fastlänning är inte alltid en nollåtta.
Min kompis sa att han förstod, men jag tror inte han gjorde det på riktigt. Man måste leva här för att fatta. Helst ha några generationers påbrå från en bortglömd socken där inga ljus längre lyser upp gårdarna i decemberskymningen.
Det tar inte många sekunder efter att en fastlänning har dristat sig till att säga något innan den första kommentaren på temat "men åk hem då om det inte passar" kommer.
Det finns många exempel, men min krönikörkollega Alex Schulman är kanske det klarast lysande. Det är bara att kolla kommentarerna på helagotland.se så får ni se själva.
Människor mejlade också efter hans första - helt harmlösa - krönika och ifrågasatte på fullaste allvar varför vi lät en fastlänning skriva i tidningen. En jävla nollåtta. En mindre värd människa vars åsikter inte räknas eftersom han inte kommer från Sproge eller Bäl.
Jag tycker det är intressant.
För om man tar färjetrafiken som exempel har varje resenär som betalt biljett också köpt sig rätten att ha en åsikt.
Om åsikten sedan är uppåt väggarna är en annan sak, men min poäng är att det inte är själva åsikten som diskuteras när en fastlänning dristar sig till att tycka något. Debatten handlar lika ofta om personen har rätt att tycka överhuvudtaget.
För på Gotland ska man minsann inte komma och komma.
Flera nyinflyttade fastlänningar i bekantskapskretsen säger samma sak - det är otroligt svårt att ta sig in i gemenskapen på Gotland.
De berättar om slutna sällskap där alla känner varandra sedan barnsben och där nykomlingar inte tas emot fientligt, men heller inte med entusiasm. De nya gotlänningarna tyr sig istället till varandra. Eller, om de flyttat hit med en respektive med rötter på ön, så får de vara med på ett hörn i dennes umgängeskrets. Går sedan förhållandet i kras så står de där utan vänner.
Varför är det så?
Är vi så dåliga på att ta hand om nykomlingar? Är vi ointresserade eller är vi rädda?
Kanske är det inte så konstigt ändå att vår strävan efter att bli fler gotlänningar ständigt kommer på skam.