För en dryg månad sedan skrev jag min sista krönika i Gotlands Tidningar.
Jag lovade en comeback i någon form, och här är den, en blogg. Premiär för mig, nytt - men ändå samma på något sätt.
Ungefär som det nya jobbet, redaktionschef och nyhetschef på helagotland.se. Det kan knappast kallas karriärbyte att lämna den traditionella papperstidningen för webben, det är samma på sätt och vis men ändå ett nytt sätt att tänka, ett nytt sätt att förhålla sig till verkligheten när en fast deadline ersätts av en deadline i sekunden.
Jag vet inte riktigt var detta tar vägen, tiden får utvisa vad den här bloggen kommer att handla om, men en inte alltför avancerad gissning är att de som läste mina krönikor kommer känna igen sig. Skillnaden är att här kan jag skriva oftare. Och jag är inte längre låst till 3300 tecken inklusive mellanslag.
Kanske är det just det som sammanfattar skillnaden mellan då och nu bäst, mellan papper och webb. På helagotland.se kan vi göra mer, det är friare, lösare i kanterna, inte lika mallat, inte styrt av utrymme och sidantal. Vi gör vad det är värt, och vi gör det omedelbart.
Några mål har jag dock satt upp.
- Jag ska kommentera aktuella nyhetshändelser i de fall jag tycker att jag har något att tillföra.
- Jag tänker fortsätta att vara personlig i mitt sätt att skriva.
- Jag tänker kommentera saker som händer med helagotland.se, om beslut vi fattar och vägar vi väljer.
- Jag kommer att så mycket jag hinner vara tillgänglig för att svara på era frågor, här nedan kan ni kommentera bloggen och länkarna hamnar såklart också på sociala medier. Jag vill veta vad ni tycker, vad ni förväntar er av oss och hur vi kan bli ännu bättre.
Det här är bloggpost nummer ett. Den är knappast det roligaste jag skrivit. Men jag måste börja någonstans.
För övrigt är det en fantastisk dag idag.
Ses!