Mina döttrar är datorvana båda två, de är sex och sju år gamla.
De sitter med varsin ipad och spelar och håller på, och den äldsta har också en egen ”riktig” dator.
Jag har, ska erkännas, ingen större koll på vad de gör. Det är prinsessor och matematikspel och hårsalonger och talande hundar som hela tiden envisas med att skicka små irriterande pushnotiser om att de vill ha mat när jag äntligen får låna min egen läsplatta.
Det här oroar mig lite. För om jag inte har koll nu, kommer jag ha koll sen?
Jag följer med i nyhetsvärlden och är välbekant med begreppet gromning. När vuxna äckel utger sig för att vara unga pojkar eller flickor, och på ett utstuderat sätt lurar barn och ungdomar att klä av sig framför webbkameran.
Men det har känts väldigt långt bort. Det är sådant som händer någon annanstans, någon annans barn.
Men så när den gotländska mannen greps häromveckan flyttade plötsligt allt mycket närmare. Det blev påtagligt.
Jag kommer vara orolig för mina döttrar när de börjar bege sig hemifrån och vara ute sent på kvällarna, det vet jag. Jag är till och med orolig i förskott.
Men med den nya tidens teknik måste jag alltså vara orolig också när de är hemma, på sina rum med stängd dörr.
Jag gillar det inte, men samtidigt finns inget jag kan göra åt den saken. De måste få ha sina datorer och sina läsplattor, de måste få chatta med sina vänner.
Vad jag däremot kan göra är att försöka lära mig mer om det här. Vara engagerad. Fråga. Upplysa.
Men jag är inte ensam om att vara orolig, och om att känna att jag inte riktigt har grepp om hur detta ska hanteras. Därför är den kartläggning som Helagotland.se och Gotlands Allehanda håller på med under rubriken #brottsplatsnätet viktig.
Ta dig tid du också, bara en minut. Fyll i vår enkät, den kommer ligga till grund för flera uppföljande artiklar i ett ämne som jag tycker är viktigt.
Dela den till dina vänner och bekanta. Fyll i den tillsammans med dina tonårsbarn. Ju fler som svarar desto bättre blir underlaget.
Läs också GA:s nyhetschef Eva Buskas krönika i samma ämne HÄR