I kväll vid midnatt bommar transferfönstret för svensk ishockey igen.
Jag förväntar mig samma galenskap som tidigare år då klubbar i sin desperata jakt lånar in spelare efter spelare för att nå sportslig framgång.
Alla som följer mig på ett eller annat sätt vet att jag älskar silly season, men det som sker inom ishockeyn tar sakta död på mina känslor.
Jag har tidigare sågat seriepyramiden i svensk ishockey där 48 division 1-lag tillsammans med två allsvenska lag gör upp om två platser i Hockeyallsvenskan. Svenska ishockeyförbundet har skapat ett system där det krävs att du tar dig vidare från tre serier (grundserie, allettan och kvalserien samt playoff) för att ta ett steg uppåt i hierarkin?
Om sedan de två nedflyttade allsvenska lagen placerar sig etta och tvåa i kvalserien har de 48 division 1-lagens säsong varit meningslös.
I grunden är det också vad som bäddar för den här kapprustningen som pågår från att grundserien slutar och når sin topp idag.
Klockan 15.48 den 15 februari har 53 övergångar registrerats bara i Hockeyettan.
Här följer ni fönstrets sista dag.
****
Jag var i kontakt med André Lundholm, sportchef i Visby Roma för att kolla om han hade några planer på att handla, men han verkade lugn:
”Vi söker inget aktivt, men vi håller oss ajour med vad som händer. Ska vi värva någon så ska det vara över längre tid än bara någon vecka”.
Bravo! Sunt tänkande från Visby Roma-bossen.
***
Alla tänker dock inte så. Vi kan ta en klubb som Kristianstads IK i samma serie som de senaste dagarna och plockat in fem spelare. Det hade kunnat vara okej om det rörde sig om konkreta övergångar, men det gör det inte. Istället handlar det om fyra och ett korttidskontrakt säsongen ut.
Och då vet jag inte om klubben lånat klart än.
Kristianstad är bara ett exempel och ska inte hängas för att de utnyttjar ett system som stinker lång väg.
I verkligheten innebär det här upplägget att ett lag som ska kvala till en högre serie precis inför slutspurten har möjlighet att plocka in en toppfemma från en högre nivå när bara ett fåtal matcher återstår av säsongen. Ett par matcher senare kan spelarna återvända till sina ordinarie klubbar.
Kom inte och säg att det är rätt väg att gå för då erbjuder jag mig personligen att låsa in dig någonstans där solen skiner och sedan kasta nyckeln från Högklint.
För mig är det inte bara en form av kortsiktigt tänk utan snarare en form av fusk eller ska vi kalla det spelardopning.
Hockeyn borde riva hela rasket, bygga nytt och inte vara så frånstötande gentemot klubbar underifrån.