Gotland har överraskats av den rekordtidiga sommaren, och det får mig att fundera en del över besöksnäringen i allmänhet, och dess flexibilitet i synnerhet.
Förra veckan intervjuades bland annat Anna Söderström, driftchef vid Tofta camping, om detta. Hennes förklaring till varför campingplatserna gapar tomma trots det fantastiska vädret var att det är Destination Gotlands fel, och att priserna på färjorna är för höga.
LÄS MER: "Tomma campingar på Gotland"
Att det kostar att åka båt är ingen ny debatt, och visst, det är inte billigt att ta sig över havet på de populära avgångarna, i synnerhet inte om du har en husvagn på släp.
Men samtidigt, det här är också att skjuta ansvaret på någon annan och att göra det väldigt lätt för sig.
På Tofta, om man tar det som exempel, går det inte ens att köpa en glass. Restaurangen vid gamla Nymans är stängd. Strandbaren är stängd. Det är stängt vid after beachen.
Och Tofta är knappast ensamt om detta. Det är stängt vid Gnisvärd också. Det är faktiskt helt igenbommat på de allra flesta håll, eftersom man räknat med att kanske öppna till midsommar, eller i bästa fall någon vecka innan.
Om man inte har öppet är det väldigt svårt att sälja saker, det är en ganska fundamental sanning när det kommer till handel.
Och om jag som turist vill bo någonstans, då gör jag det sannolikt hellre någonstans där det är öppet.
Här står besöksnäringen inför stora problem så klart. Man har kanske inte personal. Det är svårt att tänka om. Men å andra sidan, man kanske inte måste öppna med buller och bång och köra hela menyn, eller alla glassar? Att bara öppna med enklare utbud hade fungerat utmärkt.
Sommarsäsongen på Gotland är kort, vanligtvis. Mellan sex och åtta veckor brukar man prata om. I år hade man möjligheten att förlänga den med fyra veckor. En chans som många nu har missat.
Jag tror att företrädarna för besöksnäringen måste börja med att rannsaka sig själva först innan man lägger hela skulden på andra.