I dag måndag börjar den jättelika försvarsövningen Aurora på allvar på Gotland.
Intresset är naturligtvis enormt, både från de som välkomnar övningen och de som tar chansen att protestera och manifestera för fred och nedrustning.
På Helagotland tar vi inte ställning vare sig för eller emot övningen, däremot kommer vi naturligtvis att försöka skriva om det som för allmänheten är mest intressant. Eller om sådant som också direkt påverkar allmänheten i form av trafikstrul, luftbuller eller uppseendeväckande övningar.
Vi skriver också, som ni säkert noterat, om protesterna mot övningen. Även om motståndarna tycks ha vissa problem att samla ihop sig, att döma av det klena intresset för manifestationen på Östercentrum i helgen.
I och med att intresset från allmänheten är så stort har försvaret till och med ordnat publikplatser vid vissa moment, och då blir det ofrånkomligen så att övningen förvandlas till något slags jippo. På gott och ont.
Det är lätt att glömma allvaret då. På andra sidan Östersjön pågår Zapad, Rysslands motsvarighet till Aurora, och det säkerhetspolitiska läget i Europa känns allt annat än stabilt.
På många sätt är det en deprimerande värld vi lever i just nu. Det var inte länge sedan vi trodde att tiden för upprustning var över. Förband lades ned, försvarsanslag minskades, det fanns en tro på ett enat Europa och någon slags samsyn om att det finns bättre saker att lägga pengar på än vapen.
Och på andra sidan jorden pågår Nordkoreakrisen. Så avlägset att det är svårt att greppa, med ett reellt hot om kärnvapenkrig.
Att den fria världen styrs av Donald Trump, med allt vad det innebär, gör mig knappast lugnare.