Visby IBK byter tränare – igen.
Klubben ville omförhandla delar Tom Iversjös heltidsanställning, vilket Iversjö inte var sugen på och då valde att klubben att säga upp honom.
Enligt sportchef Joakim Bandholtz har det inte att göra med sportsliga resultat eller tillkortakommanden som matchcoach.
Hur sammanfattar man då Iversjös verk i Visby IBK? Min spontana tanke är att det aldrig tog riktig fart.
2015-2016 var förstås en missräkning där stjärnvärvningar som Bobby Edberg och Milan Tomasik inte levererade siffror som klubben hade förväntat sig. Givetvis har Iversjö del i detta.
Tom Iversjö lyckades heller inte skapa det vinnande lag som var tänkt att springa igenom serien och upp i SSL.
I år har läget varit annorlunda och jag trodde åtminstone inte på en kvalplats. Truppen var för tunn och det blev man också varse tidigt i höstas när spelarna började gå sönder. Hade man inte sargats på grund av skador och hade Tobias Compier och Erik Isaksson varit med från säsongsstart hade också tabelläget sett annorlunda ut i dag.
I många av matcherna har Visby IBK med nöd och näppe fått ihop två femmor, vilket lett till att laget kroknat, självförtroendet svajat och att man blivit uppkäkat av motståndet.
Att Tom Iversjö är en skicklig innebandytränare råder det inga tvivel om. Han gjorde ett gediget jobb med Endre och utsågs till årets tränare i SSL dam 2013/2014. Han klev in i ett tufft läge när spelare – i vissa fall ikoner – som Maria Zillén, Emma Järlö, Anete Seina och Eva Didriksson slutat. Det blev tre säsonger i Endre, men utan att ta sig vidare från kvartsfinal.
Något jag vet att Iversjö grämer sig över än idag.
Han hade funnits på IBK-radarn ett par säsonger innan man slutligen lyckades locka över honom.
Jag har förstått att klubbytet väckte en del ilska hos de gulsvarta, men samtidigt får man förståelse för Iversjös val. Han presenterades en häftig satsning och en heltidsanställning inom innebandyn.
Han fick ett erbjudande som han inte kunde motstå.
Tom Iversjö var IBK:s långsiktiga lösning och därför fick han heller inte ett vanligt tidsbaserat kontrakt utan en tillsvidare-anställning i klubben. Detta på bekostnad av omtyckte Michael Rasi som egentligen hade ett treårsavtal med föreningen. Michael Rasi slutförde sitt uppdrag med – att föra Visby IBK – till allsvenskan och lämnade Gotland med flaggan i topp.
Att Visby IBK gör sig av med tränare är inget nytt och på tio senaste åren har man haft åtta olika huvudtränare.
Så här har tränarkarusellen sett ut de tio senaste säsongerna.
2007/2008: Mika Packalén inleder säsongen, men blir utbränd. Assisterande tränare Loove Ringwall tar över och för upp Visby IBK i division 1. Får inte förnya förtroende.
2008/2009: Håkan Bergström.
2009/2010: Håkan Bergström ser till att IBK kvalificerar sig till allsvenskan.
2010/2011: Mika Packalén är tillbaka båset, kontrakteras för två år men lämnar för AIK efter en säsong.
2011/2012: Joakim Sjöstrand. Kommer närmast från Helsingborg men tidigare i Endre.
2012/2013: Joakim Sjöstrand. Får sluta i början av 2013 efter svaga resultat. Joakim Bandholtz tar över, men lyckas inte rädda klubben kvar i allsvenskan.
2013/2014. Stefan Mörk presenteras som ny tränare, men hoppar av tidsbrist av innan säsongen. Joakim Bandholtz går in på nytt.
2014/2015: Michael Rasi hämtas i Hagunda och kontakteras för tre år, men får gå efter bara ett år trots avancemang till allsvenskan.
2015/2016: Tom Iversjö värvas från Endre och tar IBK till en femte plats i allsvenskan.
2016/2017: Tom Iversjö blir i januari uppsagd, en leder IBK säsongen ut. Viktor Matsenius går in som matchcoach vid sidan av Iversjö.
Sportchef Bandholtz berättade i kväll att Visby IBK redan börjat bearbeta intressanta namn. För honom väntar en hektisk silly season.
Vem som blir näste huvudtränare är en elementär fråga när det kommer till kontraktsförlängningar och spelarvärvningar.
Silly season steg precis ett par grader. Inte sant?