Det är med stigande förvåning jag följer debatten om nazisterna som vill – och uppenbarligen även ska – hyra mark av Region Gotland under Almedalsveckan.
Sedan Gotlands Allehanda avslöjade NMR:s planer förra veckan har det blivit en mycket omdebatterad riksnyhet.
Det är så mycket som gått snett här.
Hur kan arrangörerna står så uppenbart handfallna inför detta? Borde de inte ha räknat ut att det här skulle kunna hända och haft en genomtänkt plan att arbeta efter, hur medier ska hanteras, vilka frågor som kan komma, och framförallt – vilket beslut ska vi fatta?
Nej. Istället kan inte ens Almedalsveckans ordförande Leif Dahlby (S) ge ett rakt svar på vad som händer om NMR (nazistpartiet) vill vara med i det officiella programmet. Arrangörerna ”måste ha ett möte” innan man kan bestämma sig.
Men för i hela friden. Hur svårt ska det vara att säga att ”nej, det kommer inte på frågan. De är nazister, de gillar våld, är antidemokratiska och tror inte på människors lika värde, de får ingen plats i vår katalog”.
Ett möte först. Måste de ha. Jag tror inte mina öron.
Yttrandefriheten är viktig, absolut, och en grundbult i vårt demokratiska samhälle.
Läs igen: I vårt demokratiska samhälle.
Vad NMR står för har inte mycket med demokrati att göra. Var och en får tycka vad man vill, men den bästa sammanfattningen av den här härdsmältan som jag sett hittills är skriven av Sofia Mirjamsdotter på Sundsvalls Tidning:
”Yttrandefrihet är rätten att uttrycka en åsikt utan att straffas av staten. Det är inte rätten att tvinga andra att lyssna, eller tillträde till varje tänkbar arena.”
Men härdsmältorna bara följer på varandra, och i Aftonbladets morgon-tv på tisdagen förklarar Almedalsveckans projektledare Mia Stuhre friskt, apropå nazisterna, att ”att ha förutfattade meningar om en arrangör innan de är här, det är väldigt svårt för oss att avgöra”.
Förutfattade meningar. Om nazistiska NMR. Är det ens något man behöver googla?
Mia Stuhre känns, precis som alla andra inom arrangörsgruppen, helt tagen på sängen av detta. Hennes resonemang får mig att tappa hakan.
Historieläraren Andreas Szczepanski konstaterade i en insändare på tisdagen (obs: pluslänk) att med arrangörernas resonemang hade Adolf Hitler fått komma och vara med. Inga problem.
Gotlands Allehandas Mats Linder skrev det också bra. Han menar att man måste våga säga nej för att åtminstone pröva lagstiftningen.
Det är mycket möjligt att lagen säger annorlunda, och den har jag respekt för. Men jag menar att säga nej till NMR inte är att trampa på deras yttrandefrihet. Det är tvärtom. Det är att försvara det vi tror på – medmänsklighet, demokrati och jämlikhet.
Och genom att säga nej har man åtminstone klargjort vad man står.
Jag tror att arrangörerna håller med om detta, egentligen. Men eftersom man var dåligt förberedd hamnade man i det här hörnet. Och nu sitter man där.