– Träskrovet är väldigt sönderslaget, stora bitar av skrovet ligger uppe på land, säger Thomas Larsson, dykare och befälhavare på KBV 047.

Det har blåst mycket sedan Altair förliste förra söndagen och inte förrän på onsdagen den 16 september kunde Kustbevakningen gå ner med dykare för första gången. Huvudsyftet var att försöka bärga den dieselolja som fanns kvar i fartygets tank, men sikten var så dålig att det inte fanns mycket de kunde göra.

– Överbyggnaden är av aluminium så den är ganska intakt men skrovet är ännu mer sönderslaget nu än i förra veckan, säger Thomas Larsson.

Under tisdagen beslutade han att oljan i fartyget inte kommer att bärgas.

– Det är inte värt att ta de små mängder som finns kvar. Det som kommer ut kommer naturen att ta hand om.

Det finns olja lite varstans i vraket, förklarar han, och när vraket rör sig bubblar lite i taget upp till ytan.

Det enda som bärgats från vraket är de länspumpar som räddningstjänsten och Kustbevakningen lämnade på fartyget i ett försök att rädda det från att sjunka.

Man har också tagit hand om livflottar och annan räddningsmateriel som flutit i land efter räddningsinsatsen.

– Det är viktigt att ta hand om sådant för att förhindra att någon larmar sjöräddningen i onödan, säger Thomas Larsson.