Heidi kommer från Ålborg i Danmark och det är femte gången hon är med när kursveckan arrangeras på Gotland.
- Jag tror att hon tycker det är jätteroligt. Igenkännandet och intrycken här är viktiga för henne, säger Gitte Rafaelsen som är hennes ledsagare.
Att dövblinda får prova på skulptur tror hon är utvecklande för sinnena.
- Det här är en enorm upplevelse för Heidi. Hon pratar om det här hela året och frågar när det är dags att åka hit igen, säger Gitte Rafaelsen.

Teckenspråk
Kroppen och händerna är viktiga när dövblinda och ledsagare kommunicerar med varandra. Det finns utarbetade teckenspråk, men det är långt ifrån alla dövblinda som lärt sig den typen av kommunikation. Gitte Rafaelsen pratar med Heidi genom att Heidi lägger handen på hennes axel eller händer. På så sätt kan hon följa och lära genom rörelserna.
Elisabeth Alm från Härlanda gör på samma sätt. Hon är på skulpturkursen för första gången. Hennes ledsagare Anne-Marie Janko tror att hon uppskattar upplevelserna. Elisabeth Alm ser inte men har lite hörsel och tillsammans med andra kursdeltagare i samma situation har skulpturupplevelserna nått ytterligare en dimension.

Smedjan
-  Elisabeth tar inte så gärna i saker, men hon tar in mycket ändå, till exempel genom dofter. Vi har lyssnat på Smokie i smedjan till klangen och vibrationerna från maskiner och städ, berättar Anne-Marie Janko.
De gotländska konstnärerna Karin Tiberg, Mosa Hanna Kaspers, Anders Thulin och Malin Sjöström leder skulpturkursen som arrangerats på Gotland i ungefär 15 år. I år är tio deltagare från de nordiska länderna med. De flesta har varit med på kursen tidigare, och att kursen arrangeras varje år beror på att eldsjälar och föräldrar jobbar för att den ska fortsätta. Förbundet Sveriges dövblinda, FSDB och Radiohjälpen är några av bidragsgivarna.
På skulpturkursen är alla sätt för att väcka sinnena och att uppleva stämningen rätt. Anja vill inte upptäcka genom att skulptera eller vara med i smedjan. Hennes favoritsysselsättning under dagarna på Gotland är i stället en hinderbana som byggts upp speciellt för henne. Tillsammans med sin ledsagare Frida Persson blir det tre, fyra varv längs hinderbanan om dagen.
-  Hon använder alla sina sinnen när hon tar sig runt banan, berättar Frida Persson.
Och så vill Anja ta ännu ett varv. Frida Persson går före och leder. Anja följer vant och lätt. Hon balanserar på vippbräden, kliver över stenblock och böjer sig för att komma under ställningar. Hon är ivrig, snabb och klarar banan galant. Emellanåt när hon tagit sig förbi ett hinder ropar hon glatt. Med en stor kram avslutar Anja och Frida Persson hinderbanan.