Det påstås ofta att Sverige blev ett rikt land först efter att Socialdemokraterna genomförde folkhemspolitiken på 1930-talet. I verkligheten lades grunderna för välståndet vid mitten av 1800-talet. Och Sverige var ett av världens rikaste länder redan på 1920-talet.
På 1500- och 1600-talen försökte svenska staten reglera fram ekonomisk tillväxt. Och det blev med tiden så många och så hårda lagar, att allt som inte uttryckligen var tillåtet till slut i praktiken var förbjudet. Sverige förblev därför, föga förvånande, ett fattigt land.

På 1700-talet började dock nya idéer tränga fram. Då genomfördes också ett antal reformer som bland annat tillät bönder att köpa mark och slå ihop små tegar till större åkrar. I motsats till i länder som Storbritannien och USA, där friheten var större, blev dock framstegen små och fattigdomen skulle dröja sig kvar i ytterligare hundra år.
Vid mitten på 1800-talet genomfördes dock förändringar som skulle förvandla Sverige från ett u-land till en modern, kapitalistisk stat på rekordtid. Omvandlingen inleddes 1846 med införandet av näringsfrihet, som innebar att alla kunde starta fabriker och öppna affärer. Och decennierna därefter genomdrev den liberale finansministern Johan August Gripenstedt en rad ytterligare reformer. Bland annat släpptes räntan fri, skatter sänktes och Sverige anslöt sig för att öka exportmöjligheterna 1865 också till ett internationellt frihandelssystem.

Staten drog sig med andra ord tillbaka och svenskarna fick börja sköta sig själva. Och resultaten lät inte vänta på sig. Från och med 1870 utvecklades ekonomin så starkt att Sverige redan omkring sekelskiftet 1900 ibland till och med övertrumfade USA i ekonomisk tillväxt.
Orsaken till detta var att skatterna var låga, regleringarna få och att människor därför genom hårt arbete, idogt sparande och snillrikt uppfinnande kunde grunda framgångsrika företag. Som Lars Magnus Ericsson, som 1880 startade telefontillverkning och efter bara några år kunde börja konkurrera med det amerikanska jätteföretaget Bell, som tidigare haft monopol på området. Och han var inte ensam. Decennierna kring sekelskiftet grundades nästan alla de företag som än idag dominerar svenskt näringsliv.

De ekonomiska framgångarna fortsatte sedan, med undantag för en kort men intensiv kris efter första världskriget, till dess svenskarna blev ett av världens rikaste folk på 1920-talet. När den stora depressionen bröt ut 1929 var därför näringslivet så starkt och modernt att Sverige blev ett av de länder som klarade sig igenom krisen allra bäst. Och snabbast. Industrikonjunkturen vände här uppåt redan hösten 1932.

Året därpå, 1933, ingick dock Socialdemokraterna och Bondeförbundet "kohandelsavtalet", som bland annat innebar kostnadsökningar och handelshinder. Och under de kommande tre decennierna skulle skatterna höjas så rejält och så många förbud och regleringar införas, att den företagsvänliga miljön förtvinade och Sverige från och med 1970-talet åter började bli fattigare i jämförelse med många andra länder.