Det är bara att kapitulera, det här är sanslöst bra.
Författaren och regissören Josefin Alfredson har fascinerats av sin mormors berättelser om släktens historia, kryddat med den spännande brytningstiden mellan hedendom och kristendom och skapat en fantastisk saga.
Trots att halva kroppen snabbt domnar eftersom det är så trångt på de hårda träbänkarna att jag fick vingla ute på kanten, fångas jag omedelbart och oundvikligen av sagan. Kanske skulle man ändå ha försökt anpassa antalet sålda biljetter bättre till antalet faktiska sittplatser för att få publiken att helt och fullt kunna koncentrera sig på föreställningen.
I Hednadotter får vi uppleva hur asatron kan ha praktiserats och det handlar nästan uteslutande om Freja och den kvinnliga sidan av denna tro. I asatron fanns det lika många kvinnliga som manliga gudar och kvinnor var i mångt och mycket likställda män, ibland även högre skattade tack vare att det var de som bar och födde barnen samt "hade nyckeln till hemmet".
Men när den katolska kyrkan började spridas blev de starka kvinnorna plötsligt ett hot och skulle tryckas ner.
Pjäsens berättare, Yrsa, berättar om hur hennes dotter Ebba förtrollades av en präst, Jon, och hur han betvingade henne att ägna sitt liv åt Gud, lämna sin mor och gå i kloster. Ebbas far, Yrsas man, finns inte med i föreställningen, han nämns överhuvud taget inte.
Ebba gifter sig slutligen, med god och hemlig hjälp av sin mor, med Albin och får snart ett barn. Men prästen gör allt för att behålla sin makt över Ebba och den unga familjen slits mellan sin nya och gamla tro.
Ett av de starkaste numren är det som visar Ebbas inre kamp och hur hon dväljs mellan räddning och att förloras till helvetet för sina synders skull. Den unga Ebba spelas av Caroline Adelly Duvheim som gör en sanslöst febrig och gripande rollprestation. Det är så att man tror att hon har feber på riktigt och kanske det var så, före föreställningen bad regissören Josefin Alfredson om överseende eftersom delar av ensemblen drabbats av sjukdom inför premiären.
Det känns både skrämmande och kittlande att låta fantasin dra iväg till en helt annan tid där gudarna var andra än dagens. Samtidigt känns frågeställningarna rykande aktuella och tydliga. Föreställningen väcker många tankar som tar längre tid att reda ut än de timmar som gått sedan premiären och detta skrivs.
Musiken är vacker och spännande, orkestern Hildegards ackompanjerar på både lergök och stränginstrument men här finns också modernare toner spelade av Palle Svanström på keyboard. Musiken är skriven och arrangerad av Petter Jiveskog och Johan Larsson och spänner över ett brett fält med blandningar av vitt skilda genrer.
Skådespelarinsatserna är imponerande rakt igenom, många scenvana aktörer borgar för detta. Unga gotländska talanger finns med, i en av huvudrollerna, Ebbas dotter Vendla, ser vi Saga Björling, 13-åring som redan synts en hel del på de gotländska tiljorna. Tove Östling, koreograf och dansare som är koreograf för Medeltidsveckan har satt samman danserna i föreställningen och är själv med på scen.
Bland det starkaste i föreställningen är skildringen av föräldraskapet i allmänhet och moderskapet i synnerhet. Det manliga blir nästan som en karikatyr gestaltad av den onde prästen, spelad av Henrik Lagercrantz, men att det inte handlar om kön utan bara om när makt hamnar i fel persons händer, visar den starke och kärleksfulle Albin (Johan Karlsson) på ett ypperligt sätt.
Maria Hedström som Yrsa och Isabelle S. Pedersen som den vuxna Ebba är kanske de som imponerar mest. Yrsas trovärdighet och närvaro är hundraprocentig, Ebbas röst är nära gudomligt vacker.
Ibland verkar skådespelarna glömma att de har mikrofoner för de skriker mer än vad som behövs men när de tar i i sången blir det aldrig för mycket. Bara mäktigt.
Föreställningen hade premiär under förra årets medeltidsvecka, då spelades den i S:t Lars ruin, årets uppsättning är komprimerad mer till en konsertversion än musikal men dramat har på intet sätt försvunnit.
Föreställningen ges bara under denna vecka, sista speldag den 12 då det även ges en eftermiddagsföreställning.