Stackars ö som får säga farväl till sina unika, blomsterfyllda myrar, tallhedar och alvarmarker! Summarn kummar me sol, kummar yvar kalkbrott och kross!

Stackars oss - och stackars Gotland, vars kommunledning inte kunnat se öns unika naturresurser. De missade att skapa skydd och besöksmöjligheter till fantastiska platser.

Appiahällarna och Ojnareskogen borde ha blivit naturreservat eller nationalpark för länge sedan, väl skyltade - inte dolda skatter! I stället har de njutits av ett fåtal och kommunen har värnat om industrijobben och utländska bolags vinstintressen. Tillfälligt kanske lindrat ångesten över att inte kunna erbjuda en grupp arbetare någon annan försörjningsmodell. Långsiktigt försämrat möjligheterna för ett flertal andra grupper att över huvud taget kunna leva och försörja sig på norra Gotland.

Grundvattnet och sjön Bästeträsk kan nämligen inte garanteras klara ett kalkbrott som är 170 ha brett och 25 m djupt i tillrinningsområdet. Vad händer om galenskaperna får fortsätta och grundvattnet förstörs och försvinner?

Även om Nordkalk sen kör tankbilar vatten till gårdarna, hur påverkar det livskvalitén? Vem vattnar viltet runt i kring eller ser till unika gotländska gräsarter, bryr sig om att säkra 15 orkidéarter i Bluttmo källmyr? Eller vakar över fisken och det känsliga flödet vid Mölner myr?

Människor som har valt Gotland för att bo granne med naturen får höra gammeltallarnas sus tystna, liksom nattskärrans spel. I stället får de slamrande transportband, kalhyggen och torrlagda myrar. Fridlysta paddor blir till mos under maskinerna, örterna försvinner och färgerna med dem. Örn, ängshök och trana får leta nya marker när Ojnaremyrs källa våldtas av Nordkalks slamslang. För det är så de vill leda bort slamvattnet - genom en källa som hittills aldrig sinat. Det ni, i sommartorkans och vattningsförbudens tid! Jag känner redan smaken av klorerat tankvatten...

Förr kunde man bryta kalksten utan att föröda hela naturen. I dag när tekniken tillåter att man gör ohemula uttag på kort tid - för 25 år är en löjligt kort tid i Gotlands historia - så blir ekosystemet så sårbart. Det kan räcka med en sprängladdning och sen är det kört.

Vi måste helt enkelt tänka efter före - det duger inte att "lita på Nordkalk" eller något annat företag som lever av att utvinna naturresurser. Nej, bättre vore om täkter som tillhör bönderna får öppnas igen, för stenbrytning i mindre skala för hand. Då skulle arbetstillfällena bli fler, hantverksskicklighet spela in och priset också bli vad stenen är värd - istället för att unika fossiler krafsas fram med bulldozer av storföretag, mals till pulver och säljs för en spottstyver per ton.