Salomon Abresparr skulle egentligen vara ute och tågluffa nu. Men när beskedet om kalkbrytningen stod klart, fanns inte längre något val.

- Tågluffa kan jag göra någon annan gång. Att rädda Ojnareskogen går kanske inte att göra igen, säger han.

Två militärgröna 20-manstält, rödmålade banderoller och ett par regnskydd skymtar förbi för alla som kör Fårösundsvägen ett stenkast bort. Just nu är de ett 20-tal övernattande demonstranter som samlats. Enligt Salomon Abresparr väntas lika många till.

Artikelbild

| Budskap. Vi ger oss aldrig, rädda Ojnareskogen, Nordkalk kör Gotland i graven. Överallt hänger demonstranternas banderoller.

Tror man att Ojnareskogen är en lokal angelägenhet är man fel ute. För dem som samlats i protesternas centrum kommer från Skåne, Göteborg, Värmland, Gävle, Sandviken, Uppsala, Stockholm och Gotland.

- Man kommer att kunna bryta mineraler var som helst om inte miljölagsstiftningen säger ifrån i det här fallet, säger Salomon Abresparr.

Förutom att fortsätta demonstrera och visa vad de tycker kan protesten även leda till att röjningsarbetet i skogen, som han hört kan komma igång redan under dagen, skjuts upp.


Fredlig
- Om vi rör oss i skogen kanske de inte kan avverka på grund av arbetsmiljöskäl, för att det skulle vara farligt med oss i närheten, säger Salomon Abresparr.

Artikelbild

| Camparliv. Förutom vegetarisk hamburgerlunch har protestanterna blivit bjudna på jordgubbar, bröd, tomater, sallad och vatten.

Linn Andersson, medlem i föreningen, påpekar att demonstrationen helt och hållet är fredlig, och att det inte är våldsamt att bara sitta i vägen.

- Vi har kollat med jurister och poliser, så vi vet vad vi har rätt till. Men i grunden är vi inte ute efter en konfrontation med Nordkalk. Det viktiga är att visa vad vi tycker, framhåller hon.

Artikelbild

| Tältar. Ett 20-tal personer tältar på Nordkalks mark i protest. Men de räknar med att bli uppåt 40 personer och välkomnar alla som har ett hjärta som klappar för Ojnareskogen att ansluta sig.FOTO: ERIK ARDELIUS

Under dagen då de har slagit läger vid Fårösundsvägen har många stannat till och gett sitt stöd i kampen. Både i form av muntligt stöd och stöd att stoppa i mun.

- Vi har fått jordgubbar, glass, tomater, salladsblad och bröd. Man märker att folk bryr sig, säger Corinna Krikonenko, fältbiolog från Stockholm.

Demonstranterna har också serverats lunch av en hamburgerkedja.

- Och redan innan vi kom fram till vår lägerplats hade någon ställt fram stora behållare med dricksvatten, säger Salomon Abresparr.


Förkrossad
På banderoller längs Fårösundsvägen står det: "Vi ger oss aldrig". Och på frågan hur länge de tänker stanna svarar de att det kan bli allt ifrån ett par dagar till hela sommaren.

Beslutet kom till efter torsdagens nederlag. Då ett planerat tårtkalas slutade med tårar.

- Jag blev alldeles förkrossad att det kan gå till så här i Sverige. Jag tycker egentligen inte om att prata om U- eller I-länder men det här känns som något som kunde hänt i Namibia. Jag kände mig arg och uppgiven.

När de hade fått utlopp för den värsta ilskan fanns ändå tomheten kvar.

- Vi kände alla att det vi hittills gjort på Almedalsveckan inte räckte, så vi satte oss och ringde runt hela natten för att få ihop det här. Egentligen skulle jag vara hemma nu, men den här frågan är så viktig, säger Corinna Krikonenko.