Nu har han ett eget aktiebolag, skriver krönikor i Dagens Nyheter och säljer sina tjänster.

- Jo, det har gått så otroligt snabbt! Jag tycker själv att det här är overkligt, medger han.

GT träffar honom på ett kafé på Södermalm där han numera bor, faktiskt alldeles i närheten av Gotlandsgatan. Så imponerad av Stockholm är han inte, det är för jobben han bor i huvudstaden.

Artikelbild

Kopplingen till Gotland är fortfarande stark. Det var på Mellangatan i Visby han växte upp, dit familjen flyttat för att bygga upp en kår i Frälsningsarmén. Någon gotländsk dialekt har han dock inte.

- Det där är lite konstigt, men där vi bodde inne i stan, var det faktiskt väldigt få som talade gotländska. Många var inflyttade från fastlandet som ville bo innanför murarna, säger han.

Uppväxt i Frälsningsarmén alltså. Både pappa och mamma är pastorer i kåren. Även Emanuel har varit djupt engagerad i rörelsen. Något uppror mot föräldrarnas livsval har det heller aldrig varit tal om.

- Nej, egentligen inte, mina föräldrar är rätt okonventionella. Och det här är ju en kyrka som söker upp de svaga, de som har det sämre, det känner jag som viktigt. På julaftnarna kunde vårt hem vara fyllt av främmande människor som inte hade någon annanstans att vara, berättar han.


"Överengagerad hela mitt liv"
Han delar alltså i allt väsentligt föräldrarnas tro. Efter lumpen, som han gjorde på P 18, hade han en period av ifrågasättande. Då åkte han till Zambia i ett år för att arbeta i Frälsningsarmén.

- Det fick mig att reflektera över att vi till exempel inte behöver tänka på vad som händer om vi blir sjuka, allt finns ju inom en armlängds avstånd. Då är det lätt att religionen stelnar i kultur och former, säger han.

Nu är inte Emanuel aktiv i någon församling, trots att det finns en frälsningskår bara något kvarter bort. Han har varit där några gånger, men engagerad det är han inte.

- Jag har varit nästan överengagerad i hela mitt liv, nu känns det ganska skönt att slippa gå till kyrkan, säger han.

Man kan ju också tänka sig att Emanuel Karlsten helt enkelt inte har tid. När GT skulle boka en intervjutid visade det sig svårt, och när han till sist hittade en lucka var det på kvällstid.


Framgångsrik tidningssajt
Emanuel värjer sig mot att att han skulle vara en karriärist, men tävlingsmänniska går han med på. Han förnekar att pengar skulle vara en drivkraft.

- Men visst kan det vara bra att ha en buffert för att kunna göra egna projekt. Och när jag föreläser tar jag bra betalt, annars tas man inte på allvar, säger han.

Allt tog fart när han upptäckte nätet. På debattforumet Tjelvar gav han sig strax in i alla debatter som fanns. Tekniken bakom behärskar han däremot inte, kan inte koderna, kan inte bygga en hemsida.

Så när han bestämde sig för att skapa en sajt åt Frälsningsarmén fick han ta hjälp av en kompis. Han skapade en egen blogg som lät tala om sig.

Därifrån alltså till Dagen, först som sommarvikare och sedan som fast anställd. På kort tid blev Dagen utnämnd till fjärde bästa tidningssajten. Och så nominerad till årets digitala dagstidning. Om tiden på Dagen säger han i dag:

- Det var en väldigt bra tid, med en fri roll för mig. Men det var jobbigt att få insikt i hur mycket skit det fanns i kyrkan. Men allra jobbigast var när jag förstod att inte heller vi som tidning orkade eller ville gräva i de sakerna.

Det fria flödet av åsikter och temperament är hans livsluft. Hur tidningar ska kunna använda detta flöde på nätet är det som han nu föreläser om.


Eget aktiebolag
Efter Dagen kom han så till Expressen som redaktör för sociala medier. Men blev frustrerad över den tröga utvecklingen, det gick för långsamt. Samtidigt ringde DN och frågade om han ville bli krönikör.

- Jag blev så otroligt smickrad!

Så han sa upp sig från Expressen och har nu sitt eget aktiebolag. Den före detta frälsningssoldaten från Visby, utan egentlig utbildning, har onekligen marscherat snabbt.Text och foto: Christer Sandberg