En gång var jag så otrevlig mot en tjej i Tele 2:s kundtjänst att hon slängde luren i örat på mig.
Det är knappast en merit att ta med i sitt cv, men det är sant.
Men när jag satt där med den tutande telefonluren i handen kändes det ändå skönt i någon sekund, ända tills jag insåg hur extremt kontraproduktivt det var.
Jag hade ju suttit i telefonkö i 52 minuter för att komma fram, och det enda som hände var att jag fick avreagera mig i 45 sekunder. Mitt ärende var ännu outrättat, och det var bara att bita i det sura äpplet och ringa upp igen.
Man kan väl säga att hon vann, kundtjänsttjejen. Grattis, då.
Icke desto mindre, jag har haft lite för mycket att göra med Tele 2 för att det ska vara nyttigt för min mentala hälsa.
Och om man driver ett företag med så många missnöjda kunder att det alltid är en timmes kö till kundtjänst, borde man inte då fundera på sin affärsidé en stund? Kanske är det något som behöver ändras? Kanske skulle företaget må bra av nöjdare kunder?
Eller så får de bygga ut klagomuren, för man blir inte direkt en nöjdare kund om man får vänta i trekvart samtidigt som mat ska lagas, ungar ska badas och sagor ska läsas.
Tele 2 har fått en del välbehövlig ovett i tidningen den senaste tiden. Folk har blivit pålurade saker som de inte vill ha och som inte håller måttet.
Däribland jag.
Vi bytte till mobil hemtelefoni för det skulle vara så fantastiskt bra och dessutom billigt.
Billigt var det också, men det berodde antagligen på att det inte gick att ringa.
Och det som fick bägaren att rinna över för mig var när tjejen i kundtjänst menade att det var mitt ansvar att se till att jag har täckning där jag bor.
Eller hur? Jag klättrar upp i mobilmasten och monterar dit en mojäng till?
När jag menade att jag köpt en sak som inte fungerar förklarade hon för mig att den visst fungerar - bara inte där jag bor och att det alltså skulle vara mitt fel. Enligt Tele 2:s resonemang borde jag flytta mitt hus, alternativt bygga en våning till så att jag kommer över trädtopparna.
När jag ville byta tillbaka till analog telefon fick jag veta att det skulle kosta nästan tusen kronor.
Men fyra timmars telefonköande och tjatande senare hade jag lyckats hota med konsumentombudsmannen, Allmänna reklamationsnämnden, personlig hämnd, finskt byggstryk och evig förbannelse så många gånger att de tröttnade och lät mig byta tillbaka gratis.
Nu är jag halvvägs. Nu ska jag bara byta bort Tele 2 helt och hållet, sedan är jag klar.
Men jag kommer inte till skott, för jag vet att det kommer ta minst två timmar i telefonkö.
Och där har vi hela tricket, slår det mig.
Genom att vara så erbarmligt usla och svårtillgängliga avskräcker de folk från att klaga, från att byta bort dem. Vi står ut för att vi vill ha så lite med dem att göra att vi inte ens orkar säga upp våra abonnemang.
Smart. Djävulskt smart.
Men jag kan inte låta dem vinna. Jag ger mig aldrig.
Jag ska ta en semesterdag som jag ska dedikera helt åt Tele 2:s kundtjänst och sedan ska de få se på fan.

Jag undrar lite över de som jobbar i kundtjänster.
Vilka är de? Varför jobbar de där? Kan det vara kul att prata med missnöjda människor (eller direkt dryga, som jag) hela dagarna?
Vad säger de när de kommer hem på kvällarna och deras respektive frågar hur det har varit på jobbet?
"Jo, det var rätt kul, jag slängde luren i örat på en korkad gotlänning".
Jag hade aldrig klarat av det, så jag antar att de är värda någon form av respekt ändå.

Destination Gotland får emellanåt kritik i den här spalten.
Men nu ska de få beröm - för sin kundtjänst.
För det första kommer man nästan alltid fram, och för det andra känns det som om personen på andra sidan linjen faktiskt är intresserad av att hjälpa till. All heder åt er.
Däremot har en del av de som jobbar ombord på båtarna en del kvar att lära om service mindedness.

Veckans lista blir i positiv anda. Fem saker jag är mer än nöjd med för tillfället.
1) Vår tvåmänning. Med benägen hjälp av två av mina värsta konkurrenter har en ganska snabb båt förvandlats till ett monster. Åtminstone är det vad jag hoppas, jag har inte provat än.
2) Vår trädgård. Valnötterna faller i drivor, buskarna är klippta, rabatterna klara. Nu kan vintern komma.
3) Att det är minst ett halvår till nästa lagfest med fotbollslaget. Jag överlevde med nöd och näppe den senaste.
4) Att jag ska gå på roligt födelsedagskalas och konsert med lysande bandet Farbror Fläsk på Hamnplan på lördag.
5) Att Johan Lindberg är nominerad som bästa spelare i fotbollens division 5. Han blev för övrigt framröstad som Årets spelare i Kappelshamn.

Mats Pettersson
mats.pettersson@gotlandstidningar.se