GÄSTKRÖNIKA GT-SPORTEN Grattis Visby BoIS! Vad kul, jag lyfter på hatten och gratulerar Visby Boll och Idrottssällskap till priset som årets ungdomsförening på Gotland 2017.

Häromdagen fick jag ta del av en diskussion vid en närbelägen korvkiosk huruvida hängivenhet ska fostras fram eller om det utvecklas från lusten via talangen till framgångssagan? Under korvätandet drog jag mig till minnes sensommarkvällen i september då några BoIS:are hade bjudit in mig till sin träning på P18-fältet, i skuggan av det gamla militärregementets kaserner.

Träningen inleddes i skymningen där ett fyrtiotal pigga kämpar hade samlats tillsammans med sina engagerade ledare och föräldrar med det enda syftet, att få spela fotboll för att det var så kul. Samtidigt som de frusna flyttfåglarna lyfte mot en fjärran destination från den guldinbäddade lövängen hjulade en spelare några varv skrattande.

Artikelbild

Enbart för att hon ville och behärskade hjulandets magiska balanskonst.

Kolla – där kommer glassbilen, nej den körde förbi!” och ”Lägg av å skrik – det är ju bara träning!” skrek en av tjejerna i det tuffa 10-årslaget, redan härdat av glädje och som aldrig klagade – det var bara upp igen för ”Vi är världens bästa lag – vi är Visby BoIS!”.

Laget spelade i guldsvarta tröjor och den sprudlande glädje som spelarna utstrålade på planen under utomhusträningen var häpnadsväckande och när de sade att: ”Fotboll är våra liv – vi lever för att spela fotboll”, avspeglades en lycka och härlighet som kan skapas i fria miljöer.

I några av hjältarnas ögon brann en eld som flammade upp i hängivenhetens yttersta ögonblick – för de hade satt sin brinnande låga i finrummet och tänk vilken teknik och spelförståelse de hade.

Det är så man häpnar.

Tjejerna finslipar hela tiden upprorsglädjens drivkrafter och vågar röra sig i icke-förväntade riktningar, vilket avslöjar deras offensiva attityd i tal såväl som beteende, för hängiven är något man är och inte något som man blir.

I en cupturnering härförleden vädjade ett motståndarlag till en BoIS-spelare: ”Kan ni inte förlora någon gång – vi vill ju också vinna!” Detta 10-årslag är som små vargar som tar för sig av fotbollens magi och kommer med all sannolikhet att slå sig fram, för de är starka, smarta, har energi som slädhundar och så är de hängivna, ja framförallt är det hängivenheten som syns.

Avslutningsvis, kom ihåg en sak tjejer, alla tjejer i alla lag och idrotter: Låt ingen lura i er att ni ska vara rädda för er egen inre styrka – ni är har bra som helst!