GÄSTKRÖNIKA GT-SPORTEN Det varit svårt att navigera sig genom Sportsverige på sistone. Å ena sidan fantastiska händelser, med VM-kval, fotbollsgala och comeback för Zlatan. Å andra sidan negativa, med än mer historier om övergrepp, sexuella trakasserier och kvinnoförtryck. Inte minst genom #timeout.

En djungel – eller urskog – att leta sig fram genom, om ni så vill.

Skärpning alla ni män (och kvinnor) som inte ser (inte vill se?) allvaret i den rörelse vi står i.

Det är dags för en förändring som borde varit här redan igår. Den kommer inte ske över en natt men mentaliteten måste ändras hos många av oss här och nu. Därför var det fantastiskt att organisationen Locker Room Talk uppmärksammades på Fotbollsgalan.

Apropå Fotbollsgalan. Hemskt att prisutdelaren Fredrik Berling inte mindes namnet på Kosovare Asllani. Ett ärligt misstag kanske, ja visst, men knappast ett misstag som skulle skett om pristagaren hette Andreas Granqvist eller John Guidetti.

Apropå Granqvist så tycker jag inte han var värdig Guldbollen. Visst, VM-kvalet och bragden (nej, inte miraklet!) mot Italien samt de efterföljande tårarna var underbara. Men Guldbollen borde ha gått till Emil Forsberg. Sveriges helt klart hetaste fotbollsspelare det senaste året.

Apropå VM-kvalet. Det är fantastiskt att Sverige ska spela VM. Det är hemskt att det sker på bekostnad av Italien. Jag har aldrig förstått det svenska folkets avsky mot stövellandet. I stället har jag alltid fascinerats av profilerna, känslorna och de galna klubbledningarna.

Den klassiska fotbollsnationen kommer att vara saknad i Ryssland i sommar.

Apropå VM. Jag bryr mig inte om huruvida Sverige spelar rolig fotboll eller inte. Det enda jag vill är att Sverige ska gå vidare från gruppspelet, för då kommer vi få uppleva det vi gjorde mot Italien. Den där känslan när man håller andan genom en hel fotbollsmatch och varje minut känns som en evighet. Den där känslan när idrott är som allra bäst. På fredag lottas gruppspelet.

--

Apropå mästerskap. Mitt i all VM-yra är det som att vi har glömt att vi har ett OS bara några månader bort.

Personligen har vinter-OS alltid varit hetare än sommar-OS och jag kan i timmar njuta av att sitta och titta på bob, konståkning eller curling. Men denna gång känns OS – tyvärr – kallare än på länge.

Kanske beror det på de oändliga dopningshistorierna inom skidsporten eller på att världens bästa hockeyspelare inte kommer närvara.

Det är snårigt i skogen, och svårt att hitta rätt. Vi får inte glömma bort det negativa. För det är bara genom att uppmärksamma det som tystats ner alltför länge som vi kan se till att framtiden blir lite ljusare och lite roligare - för alla.

Men vi får heller inte glömma bort att glädjas åt det positiva, för varför håller vi annars på och kämpar över huvud taget?

Tack för ordet.