KRÖNIKA GT-SPORTEN Vissa saker får mig att drabbas mer av hjärnfeber än andra. Det där syndromet att tillvaron rämnar inom en.

En är alla fina, betydelsefulla principer och värdegrundsdokument som svensk idrott har gnetat fram under åren. Allt i stort fantastiskt, behövligt och efterlängtat. Bara att skriva under på.

Tills det kommer till hårdvaran. Då är de knappt värda papperet de är skrivna på.

Hammarbys gotländska forward Alma Nygren pratade i tisdags om den ideella insamling som blixtrade in 417 000 kronor på fotbollsdamernas konto. Närapå en halv miljon. På en vecka.

Helt fantastiskt! Men i viss del även förkastligt.

Jo, pengarna behövs verkligen men bara att det måste till en insamling är i mina ögon beklämmande. 2018 borde rutinen sedan länge vara delade ekonomier. Stålarna fördelas på ett dam- och ett herrkonto. Helst i lika stor del. Tänker nu den värdegrundsälskande.

Ni förstår poängen. Den om skilda världar. Om skillnad på herr- respektive damidrott.

Så ser verkligheten verkligen ut.

Uppmärksamheten kring insamlingen, modernt uttryckt ”crowd funding”, ledde till en del kritik mot den anrika Södermalmsföreningen. Självfallet. Lika självklart var att styrelsen gick ut med en skrivelse på hemsidan. Deras eget förtydligande. Klarläggandet. Sakernas egentliga tillstånd. Snarare hårdvalutan. Den om pengar – och att även ett damlag visst är viktigt men därmed stå sina omkostnader. Inom en och samma förening.

Där och då står sig alla fina, mjuka värden slätt. Eller hur Riksidrottsförbundet, för damidrott är ju inte lika värdefullt som herrarnas? Parameter efter parameter fastslås det i styrelsens redogörelse.

Samtidigt som det i slutänden lurar tiotals miljoner intäktskronor i internationella tv-rättigheter runt knuten. Samt storpublik på det. Så klart. Herrarnas. Så klart.

Verkligheten visavi visionerna och värdegrundsdokumenten. Som bara i sig är så föråldrat.

Gissa vad som får stryka på foten.

Detta tydliggörande (ursäkta "fina" Bajen om just ni råkar få klä skott, kålsuperiet pågår på bred front inom all idrott) kommer nu bara månader efter det som skulle vara Det Stora Uppvaknandet.

Vi behöver väl inte ens säga #Metoo förrän det rakt på sak, pang på bara med sakliga, ekonomiska argument, visar att strukturen är mer inskränkt och obsolet än vi trodde.

För det var väl det vi gjorde, vi trodde på allt fint och viktigt för bara ett par månader sedan? Att det skulle leda till förändring? Minsann. Vad dum jag är.

Hjärnfeber, bästa läsare. Hjärnfeber.

Jag får kyla ner mig med Sykorea-OS. I den stora ringleken regerar ju de verkligt fina värdena.