I ett kort meddelande inför Ladies hemmamatch mot Udominate dagen före Nyårsafton, meddelades att Elin Sjöberg var sjuk. Hon skulle missa matchen.

Det var allvarligare än så. Betydligt.

– Det känns... sådär. Nu har jag varit inlagd på lasarettet sedan 28 december och det börjar ändå kännas bättre. Det är tryggt att ändå vara här, berättar hon.

Artikelbild

| STABIL. Elin inledde säsongen starkt före resan, med ett bra snitt.

Anledningen är den svåra mag- och tarminfektion som knockade henne när hon efter en vistelse på Bali reste upp till Thailand i början av december.

– Jag fick jätteproblem med magen och feber direkt. Det höll på i tre veckor, fortsätter hon.

Väl hemma i Visby igen lades hon in på lasarettet tre dagar före jul, fick permission, men är åter inlagd på obestämd framtid.

– Behandlingen har i alla fall börjat fungera även om det just i dag inte är någon direkt bra dag. Annars mår jag inte illa på samma sätt som förut, men det kommer och går tydligen.

Artikelbild

| STABIL. Elin inledde säsongen starkt före resan, med ett bra snitt.

Tårarna är nära.

– Men de vill ha kvar mig här ett tag till fast nu ska jag börja få kortare permissioner i alla fall.

Artikelbild

| ORDINERAD VILA.

Tillsammans med sin pojkvän, fotbollsspelaren Gustaf Lawergren, var den månadslånga vistelsen i Sydostasien inplanerad sedan länge. Ett äventyr och en energikick i mörkaste december.

Nu blev drömresan det motsatta.

– Så här var det ju inte riktigt vad vi hade tänkt oss precis, säger hon och försöker hålla tårarna tillbaka.

– Jag skulle ju komma tillbaka med massor av ny energi.

Exakt vad Elin Sjöberg, som inledde säsongen starkt i nybildade Ladies, har drabbats av är inte helt klarlagt. Analyserna av provtagningarna utreds alltjämt.

Men att helt slås ut av allvarlig mag- och tarmsjuka i över en månad har satt sina spår.

Den vältränade guarden är försvagad. Rejält.

– Ja...

Tårarna.

– ...nu är det nästan det jobbigaste. Jag måste få på mig åtminstone 15 kilo igen i alla fall. Och det fanns inte så jättemycket att ta av före dess heller, berättar hon samtidigt som hon kämpar med att hålla tårarna tillbaka.

Framstegen är det som hon gläds åt. Att kunna få gå hem en stund innan det är dags för den återkommande droppbehandlingen igen.

– Nu så har jag i alla fall börjat få äta igen, nästan vad jag vill och kan. Gärna riktiga såser, försöker hon se ljust på tillvaron.

Mitt i allt.

Med det sagt så är det inte ens läge att prata basket eller Ladies kommande matcher, först nykomlingen AIK på hemmaplan i kväll.

– Nej, det får dröja, jag vet ingenting alls nu. Bara att jag inte får stressa med något alls.