GÄSTKRÖNIKA GT-SPORTEN För 30 år sedan flyttade jag hemifrån när jag var 18 år till Roslagstull i Stockholm vilket innebar att jag tog mina löpturer i Lill-Jansskogen.

I samma skog uppfanns några år tidigare den bloddopning som hemsökt och skadat nästintill alla fysiska idrotter på ett eller annat sätt på grund av dess effektivitet och låga upptäcktsrisk sett till många andra dopningsmetoder.

Uppdrag Granskning avslöjade förra veckan att en svensk skidåkare enligt experter med 99,9 procent säkerhet har använt sig av bloddopning under stora tävlingar. De konstaterade även att de behållare som de urinprov som tas under Pyongchang-OS förvaras i skulle omöjliggöra någon form av bestraffning och de skulle inte hålla i en domstol då man inte kunde garantera att de inte öppnats mellan provtagningen och labbet, ett fel som tillverkaren är medveten om.

Finska YLE skrev även förra veckan om att det norska OS-laget har med sig över 6 000 doser astmamedicin till det vinter-OS i Pyongchang vi är mitt uppe i. Av de här 6 000 doserna är inte en enda avsedd för någon av de som faktiskt brukar astmamedicin i det norska landslaget, då alla OS-idrottare som dras med kroniska sjukdomar, såsom astma, har ansvar för sitt eget medicinförråd. Om någon idrottare, eller funktionär för den delen, skulle glömma medicin hemma, använda upp allt eller av någon anledning behöva medicin, så står OS-apoteket till landslagens förfogande men trots det så har det andra stora OS-team, såsom till exempel Finland, bara tagit med sig mindre än 10 procent av vad det norska OS-teamet tagit med sig till samma OS.

Sedan 1992 har 70 procent av alla norska skidmedaljer vunnits av åkare som öppet är astmatiker eller har symptom som liknar astma och jag kan inte annat än imponeras av att en kronisk inflammation som begränsar luftflödet till lungorna kan vara en fördel, och tillsynes oerhört mer förekommande bland världens absoluta toppidrottare än hos resten av världsbefolkningen. Lite som att världens bästa roddlag hade amputerat varsin arm.

Vem kunde ana att astmatiker har de bästa förutsättningarna i en av de mest uthålliga sporterna i världen?

Alla är givetvis oskyldiga till motsatsen bevisats, men har man blod på händerna så bör man granskas och utredas.

Jag kan inte njuta av idrotter där jag vet att doping, oavsett om det är genom gråzoner eller ren och skär doping, är vanligt förekommande.

Det blir så ointressant, och snarare en tävling i vem som hitta bäst och flest kryphål för att använda prestationsförhöjande medel än en tävling där man korar världens bästa atlet.

Det är dags att sätta ner foten mot det här. Idrotten förtjänar bättre.