Idrott och speciellt löpning kan bli beroendeframkallande och för Louise Stuxgren i Visby har löpning och träning blivit ett måste i vardagen.

– Jag springer för känslan och för att må bra inte för prestationen, löpningen ger mig mer energi till annat, säger hon.

Hon tränar sex till sju pass i veckan där hon lägger in något styrkepass också och träningstiderna skulle nog skrämma bort de flesta.

Artikelbild

– Jag är ju morgonpigg, så vid femtiden ger jag mig av och springer, sen kommer jag hem och kan äta frukost med familjen när de vaknar. Det passar mig jättebra, säger hon.

Det är framför allt långdistanser som marathon som hon känner passar henne bäst och det är de loppen hon vill springa.

– Jo, men så är det, jag är mer uthållig än snabb, säger hon.

I våras debuterade hon i Stockholms Marathon, något hon inte tränat speciellt för eller planerat in under någon längre tid.

Två veckor innan Stockholm Marathon bestämde hon sig helt enkelt för att ställa upp i tävlingen för första gången.

– Jag tänkte att jag springer ju hela tiden och var lite nyfiken på loppet, det var mer eller mindre bara ett infall jag fick, säger hon.

Och som hon sprang.

Hon kom i mål på en 14:e placering på tiden 3.02,01, en putsning av sin tidigare snabbaste tid med 36 sekunder.

– Det gick väldigt bra, nästan lite över förväntan.

Stockholm Marathon gav henne mersmak så förra helgen hittade hon ett marathonlopp i Helsingborg som verkade intressant.

Sagt och gjort hon ställde upp och sprang i mål som tvåa i damklassen och 13:e totalt, hennes tid blev 3.00,19, drygt sex minuter efter segraren Josefine Gerdevåg, KFUM Örebro, och sex minuter före trean.

– De där 19 sekunderna grämer mig ganska mycket, det hade varit roligt att komma under tre timmar, säger hon.

Och hon vet var hon tappade de där 19 sekunderna.

– Jag fick springa nästan för mig själv i början av loppet och där kände jag att jag tappade lite fart, säger hon.

Att jämföra Stockholm- med Helsingborg Marathon tycker hon är svårt.

– Jo, i Stockholm var det lite mer drag, mer folk och sen framförallt väldigt varmt, så det är lite svårt att jämföra, säger hon.

Nu väntar lite tävlingsuppehåll. Louise känner ingen större press på att hon måste tävla hela tiden.

– Till våren kanske jag hittar någon lämplig tävling som jag kan springa, det är ju ändå lite kul när man märker att man förbättrar sig varje gång, säger hon.