Om två år är det 30 år sedan det första seriespelet i innebandy genomfördes. På dispens från Svenska innebandyförbundet spelades två 10-lagsserier och det var Ericsson IK som tog hem det första ö-mästerskapet. I slutet av mars 1990 bildades Gotlands innebandyförbund i Väskinde bygdegård och Bengt Boström valdes till första ordförande.
De kommande åren växte innebandyn så det knakade. En lokal serie blev två, tre och fyra. På grund av hallbristen tvingades man korta speltiden i den lägsta divisionen till 2x20. Träningstider var det också ont om och sena kvällsträningar efter 21 hörde till vanligheterna för innebandylagen.
Detta ledde till en splittring mellan Gotlands innebandyförbund och klubbarna. Som mest fanns tre herrserier samt en reservlagsserie och damserie. Totalt över 42 lag i seriespel. Öns ledande klubbar var Gråbo 92 och Follingbo (tidigare Puma)
– Innebandyn hade rejäl växtvärk. Det rörde sig mycket om kompisgäng och vi var tvungna att bromsa för att så många ville vara med, säger Jörgen Karlsson som tog över ordförandeskapet 1998.
– Det är mycket bättre ordning på förbundet i dag än vad det var då. Jag satt på dubbla stolar, både som ordförande och kassör, säger han.
Jörgen Karlsson sitter än i dag i styrelsen för Gotlands innebandyförbund. I dag är han enbart kassör, men bristen på folk som vill engagera sig i innebandyn på förbundsnivå fortsätter.
– Ingen har tid och lust att engagera sig i förbundet. Snarare ser man oss som ”Dom” i stället för ”Vi”. Så har det alltid varit. De få eldsjälar som finns kvar väljer att engagera sig i sin förening, säger han.
I början av 2000-talet började intresset för sporten dala något. Visby IBK hade tagit över tronen som öns främsta herrlag och efter säsongen 2001-2002 upplöstes Gråbo 92.
SPORTCHEFEN BLOGGAR: "Gör ont att se innebandyn utarmas så totalt"
Fredrik Liljeborg blev öns fjärde ordförande och hade ungdomsverksamheten som högsta prioritet. Förbundet hade identifierat glappet mellan ungdoms- och seniorlag, men Liljeborg såg ljust på framtiden. Liljeborg fick dock brottas med domarproblem och försökte driva igenom ett samarbete mellan Gotlands och Stockholms innebandyförbund, men fick backa.
2004 tillträdde nuvarande ordföranden i Gotlands innebandyförbund. Nu fanns två dam- och herrserier fördelat på 28 lag. En minskning med 14 lag på sju år och bollen var i rullning.
Fyra år senare kom nästa dråpslag. På damsidan gick det inte att få ihop två serier. Åtta lag anmälde sig till damernas division 2 varav tre reservlag. Även i herrserierna började det tunnas ut. Division 3 hade tolv lag medan division 4 blivit en ren reservlagsserie med fyra lag.
2011-2012 fanns det bara lag för en dam- och herrserie. Klassiksa Follingbo Flyers fattade beslut om att lämna seriespelet på grund av spelarbrist. Totalt 15 inklusive B-lag kom till spel.
Gotlands innebandyförbund drog igång knatteligan:
– Seniorsidan är det svårt att göra något åt så i stället gör vi en storsatsning i år på en knatteliga, sade Mats Persson då.
GA har under de senaste veckorna varit i kontakt med många av de föreningar som dragit ur sina lag ur seriespelet för att ta reda varför så många föreningar valt att lämna sporten. Den vanligaste orsaken är en kombination av ekonomi och avsaknad av ungdomsverksamhet, vilka tillsammans lett till spelarbrist.
– För dyrt. Det är svårt att värva unga spelare när det kostar 2000 kronor per gubbe för en träning och en match i veckan, säger en klubbrepresentant.
En uppfattning som delas av de flesta föreningar GA varit i kontakt med.
Magnus Pettersson, ordförande i tävlingskommittén viftar bort den kritiken.
– Vi har bland de lägsta serieavgifterna i Sverige så det snacket köper jag inte, säger han och får medhåll av sina styrelsekollegor.
En återkommande åsikt är att Gotlands innebandyförbund försvårar arbetet för klubbarna.
Gotlands innebandyförbund har tidigare kritiserats för sitt bötessystem.
– Det handlade mest om kostnader, straffavgifter och många nej. Det var straffavgifter om man inte kom på möten, inte hade egna domare eller ville flytta en match. På ett sätt kan jag förstå, men på ett annat sätt var det inte begripligt att en organisation som ska fungera som ett stöd valde denna linje mot föreningarna, säger en annan klubbrepresentant.
Mats Persson menar att det ser likadant ut överallt och att det är Svenska innebandyförbundet som ligger bakom systemet.
– Skulle vi från förbundet exempelvis inte delta i ordförandekonferensen så åker vi på 15000 kronor i böter från Svenska innebandyförbundet. Vi har ändå tagit till oss av kritiken, men drar man ur ett lag tre dagar före seriestart får man betala, säger han.
– En anledning till att vi drog oss ur var att det ställdes för mycket krav på klubbarna som till exempel att tränarna var tvungna att ha tränarlegitimation. Vi spelade bara för skoj, säger ytterligare en klubbrepresentant.
Mats Persson svarar:
– För oss är det viktigt att ha utbildade ledare och därför införde vi krav på ledarlegitimation, säger han.
Skärpta krav från förbundet i takt med att klubbarna inte hade särskilt långsiktiga planer har gjort att seniorserierna i dag befinner sig i koma.
– Kritik förekommer alltid, men ansvaret ligger på föreningarna lika mycket som på oss, säger Mats Persson.
Finns det något du känner att ni från förbundet borde gjort annorlunda?
– Nej, jag kan faktiskt inte se vad vi skulle kunnat göra annorlunda, säger Mats Persson.
Jörgen Karlsson svingar tillbaka och menar att intresset för utveckling alltid varit svalt i klubbarna.
– Jag kan tycka att man kan börja med att komma till årsmöten i stället för att gnälla, suckar Jörgen Karlsson.
– Vid ett tillfälle bjöd vi in öns samtliga föreningar till ett möte om hur vi tillsammans skulle utveckla innebandyn. Klubbarna skulle återkomma med två namn, men det slutade med att två föreningar visade intresse, fortsätter han.
Många trodde att botten var nådd, men 2015-2016 kom bara tre damlag till start. Rone backade ur strax före seriestart. Fyra herrlag anmälde sig. Totalt sju lag varav två reservlag.
Inför årets säsong anmälde endast Wisby City och Hansa-Hoburg A och B intresse för spel i herrtvåan.
I damserien kunde Klintehamn inte få ihop lag och Endre Ungdom valde spel i division 1 Södermanland.
– Det fanns inget motstånd till slut utan vi spelade mot oss själva. Därför upplöste vi Endre Ungdom och lät det gå tillbaka in i moderföreningen. Nu kommer vi att ha vårt B-lag i division 1 och det är en planerad satsning. Vi vill kunna plocka spelare underifrån och vill testa om det här ger oss bättre förutsättningar till det, säger Carin Sjöberg, ordförande i Endre.
Hon har bara varit verksam inom innebandyn och Endre i ett par år. Hon ser förbättringspotential för innebandyn på Gotland.
– Det jag känt när jag varit på förbundsmöten är att det är mycket frågor om ”hur”, men sedan händer det inte så mycket mer. Jag efterlyser en handlingsplan och en dialog mellan klubbarna och förbund. Det saknas idag.
Hur viktigt är det för SSL-klubben Endre att det finns en lokal seniorserie?
– Det är viktigt för innebandyn och Endre. Finns inte möjligheten till seriespel hämmas utvecklingen. Vi känner och vill ta ett större ansvar och skapa en hållbarhet i den gotländska innebandyn så att den inte dör ut.
I fjol startade Visby IBK uppstickaren HGL (numera GFL –Gotland Floorball League) ett billigare och mindre krångligt alternativ till seriespel och succé lät inte vänta på sig.
20 lag kom till start då och i år har man redan lockat 16 lag.
Flera av de klubbar GA varit i kontakt medger att GFL lockar betydligt mer än en återkomst i en de lokala serierna.
– GFL har delvis blivit en konkurrent som läget är nu. Hade den startats när vi hade en serie på 8-10 lag hade den varit ett jättebra komplement, säger Jörgen Karlsson i Gotlands Innebandyförbund.
Gotland innebandyförbund har jobbat hårt för att finna en lösning och i dagarna blev det klart att förbundet startar en cup för seniorlag. Gotland Cup kommer att spelas vid sex tillfällen (två matcher per sammandrag) under vintern och är snarlik GFL med spel på fullstor plan fast med något kortare speltid.
– Jag vet inte vad jag ska säga mer än att förbundet handlar i ren panik. Det här förstör mer än vad det gör nytta och jag förstår inte var de ska hitta lag till detta, säger Per Viberg, klubbdirektör i Visby IBK som arrangerar GFL.
När kommer vi att ha en seniorserie?
– Vi befinner vi oss i ett generationsskifte, men målet är att ha seniorserier inom 3–5 år, säger Mats Persson.