Nyligen fick Trafikverket på Gotland utmärkelsen Årets Pollinatör. Bakom utnämningen står Svenska Bin och motiveringen löd: För en medveten slåtter som gynnar unik, blommande flora och ger livsutrymme för bina.

– Det var redan på 80-talet som två vägmästare här på ön började testa att spara blommor utmed vissa vägsträckor, berättar Ann-Louise Almgren från trafikverket.

De båda var förtjusta i blommor och i takt med att många ängar försvann så var det just utmed vägarna som det fanns en möjlighet att bevara ängsfloran.

Artikelbild

| Ann-Louise Almgren, trafikverket, Peter Gardell, maskinförare och Bob Kolmodin fick ta emot utmärkelsen Årets pollinatör.

– De fick andra inom verket att fatta att det var viktigt att bevara blommorna för att skapa större artrikedom. Det är deras kunskap som ligger till grund för dagens skötselplan här på Gotland.

Och visst blommar och surrar det intill vägkanten. Vid Södra Hällarna, där GT träffar trafikverket och slåttermaskinförare Peter Gardell från Nybergs entreprenad, har tre rödlistade vildbiarter noterats.

– Men det är inte bara bin som gynnas, säger Peter Gardell.

– När jag parkerar maskinen hemma på kvällen så kommer alltid en flock gråsparvar som är intresserade av alla insekter som jag fått med mig hem från vägrenarna.

Artikelbild

| Insekter trivs i vägrenarna.

Trots det medvetna arbetet så får Trafikverket många samtal från folk som tycker att man slåttrar alldeles för mycket utmed vägarna eller också att det slås på tok för lite.

– Det är en avvägning mellan säkerhet och bevarande, ­säger Bob Kolmodin från Trafikverket. Men trafiksäkerheten kommer alltid först. Därför klipper vi alltid ned växtligheten i kurvor och i korsningar. Där måste sikten vara god. Vi slår också vid räcken och trafikskyltar.

Artikelbild

| Här klipps växtligheten ned intill en cykelbana.

– Efter häftiga regn måste vi ibland ta sådant som hänger ner på cykelbanor också, flikar Ann-Louise Almgren in.

Att rådjurstammen växer på Gotland är också något Trafikverket börjat väga in. Till en början trodde man sig känna till djurstråken.

– Men nu finns de överallt och ön är så liten, så här har vi lite att tänka på.

Vad skulle hända om ni inte gjorde något alls?

– Då skulle det nog bara bli hundkex och gräs kvar till slut som kvävde all annan flora, säger Ann-Louise Almgren.

Nu under sommaren då turistperioden är som mest intensiv får vägrenarna vara och blommorna får fröa av sig. I september när floran vissnat kommer slåttermaskinen fram igen och då slås allt ned.