Sedan den 18 september har det aktiva arbetet med det nya spåntaket pågått på Tofta hembygdsförenings fastighet och om någon vecka ska allt vara klart.

420 kvadratmeter tak har då fått ny läkt och nytt spån, omkring 30 000 plattor vilka alla är fastspikade för hand.

Det är snickaren Veiko Kooskora från Estland som, tillsammans med en kompanjon, svarar för arbetet.

Artikelbild

| HÖJDARE. Takytan som fått såväl ny läkt som nytt spån mäter 420 kvadratmeter.

Han har byggt hus på Gotland i tiotalet år och är certifierad för just kulturbyggnader.

– Det krävs noggrannhet, tar tid men blir väldigt fint, säger han.

Hembygdsföreningen i Tofta har ägt fastigheten sedan 60-talet. Då var den era som sträckte sig åtta generationen bakåt i tiden och slutade med den barnlösa Lisa Mårtensson över.

Bostadshuset just intill är från 1700-talet, ladan är byggd på 1800-talet och har stått oanvänd i nu nära hundra år.

Artikelbild

| KULTURSNICKARE. Veiko Kooskora från Estland har, tillsammans med en kompanjon, stått för takläggningen. Varje bit är spikad för hand då spikpistol riskerar att spräcka spånbitarna.

– Vår idé är att bevara vår historia, vi har mängder med saker från jordbruk och hantverk som vi planerar att kunna förvara och visa här inne, säger Björn Assarsson.

Björn är en av föreningen runt hundra medlemmar och en av demest aktiva. Han lämnade ön i tonåren och återvände för fyra år sedan.

Artikelbild

| SAMLING. Takomläggningen har blivit en happening för föreningens medlemmar. Ordförande Ulla Bäckström, i mitten, har tacksamt noterat att många ställt upp med såväl tid som arbete och material.

Yrkeslivet har fört honom till jobb i såväl Mexiko som Japan och USA, nu tycker han det är skönt att vara åter på hembygdens mark och arbeta med det riktigt jordnära.

– Det har blivit en social samvaro med takläggningen. Många kommer hit och hjälper till med hantlangningen och allt annat som behövs, säger han.

Ulla Bäckström säger samma sak. Hon är ordförande sedan snart tjugo år, ett uppdrag som uppenbart går i släkten.

Hennes far, Harry, hade samma post i fyrtio år.

– Det är många timmar som lagts ner här, många som ställt upp med både material, tid och arbete, säger hon.

Nu är det snart klart? Är det värt pengarna?

– Absolut, det tycker vi. Nu behöver taket i alla fall inte läggas om under vår generation, säger hon.

Pengarna, ja. Det var för ett par år sedan föreningens folk insåg att det inte fanns någon återvändo, det gamla taket läckte och byggnaden riskerade att förstöras.

Föreningen sökte, och fick, medel hos länsstyrelsen, Gotlandsfonden och Gustav VI:s fond. Utöver detta gick de in med eget kapital.

– I pengar har det gått på runt 350 000, räknat i arbetstimmar omkring en kvarts miljon, säger Per Ahlström, kassör i föreningen.

När taket om någon veckan ligger färdigt återstår en del ytterligare arbete, ladugården ska städas, taket ska målas, takstolarna ska saneras från trämask...och så småningom blir det någon slags invigning.

– Det blir nog till sommaren, vi får se vad vi hittar på, säger Ulla Bäckström, nöjd och glad.