Entusiasmen är inte att ta fel på när Malena Bendelin, tillsammans med sin pappa Börje, visar upp den gulmålade bipaviljongen på gården där båda generationerna är bosatta.

– Jag flyttade hem hit för fyra år sedan, säger Malena.

– Farmor och farfar köpte den här gården 1964. Som barn lekte jag affär i bihuset och förstod inte vad det hade varit för byggnad egentligen.

Artikelbild

| Två bisamhällen är i gång. Plats finns för 30 till, men ”maten” kanske inte räcker till fullt så många.

Det är ett hus byggt i tre våningar. Planet som man når från entrédörren hyser slungrummet och utrymmet för alla bikupor. I slungrummet finns flera utrymmesbesparande detaljer i inredningen. Arbetsbänken fälls ner, skyddsdräkterna i vit bomull hänger i en garderob som bara är dryga decimetern djup. I golvet finns ett hål täckt av en lucka; här kunde honungen tappas ner till källaren.

Källaren är djup och kylan påtaglig. En trappa upp från bisamhällena finns en vindsvåning som troligen använts som förråd för avläggare till samhällena. Från utsidan lägger man först märke till flustren, målade i starka och skiftande färger:

– Det var ett enkelt sätt att hålla ordning på var man hade de olika drottningarna, säger Börje.

Han visar på andra finesser. Runt byggnaden löper en gjuten ränna. Där rann vatten, som stängde bort myror och möss från biodlingen. Här finns också mer estetiska snickeridetaljer som inspirerats av bin, som vindsvåningens sexkantiga fönster.

Artikelbild

| Malena Bendelin står i slungrummet. Genom hålet i golvet kan honungen tappas ner till kylutrymmet i källaren.

– Vi har lagt ner mycket möda på att försöka förstå alla detaljer, säger Malena.

Hennes sambo Jens Pettersson, hon själv, och andra nära och kära har rustat huset.

Artikelbild

| I slungrummet finns många exempel på praktiska lösningar som spar utrymmet.

En prydlig skylt ovanför ingången lämnar ingen i tvekan om byggnadsåret: 1933. Den som drev gården då hette Karl Olofsson och var aktiv i Gotlands läns biodlarförbund, som det hette på den tiden. Brev till honom och andra handlingar som Börje och Malena hittat i golvspringor och andra gömslen har nu monterats till en liten utställning i slungrummet.

Bina, de första i huset sedan slutet på 1950-talet, sattes in i slutet av maj i år. Det är hittills två samhällen. Fler kommer det att bli, men för att närma sig fornstora dar krävs mer ”mat” i grannskapet. Sådant arbete pågår också; redan har en rad nya äppelträd planterats. Inne i boningshuset finns en karta över hur trädgården planerades på 30-talet.

Artikelbild

| Runt paviljongen löper en ränna. Fylld med vatten håller den myror och möss borta.

– Vi är nu i gång med att delvis återskapa den också, berättar Malena. Men det viktigaste för mig är att lyfta fram det här helt unika huset.