Rådjuren går hårt åt nyplanterad skog på Gotland, vilket kostar fastighetsägarna både tid och pengar.

Den 17 september berättade Jan-Erik Dahlbom i GT om hur en skogsägare satt 9 000 tallplantor vid två olika tillfällen men fått planteringen förstörd båda gångerna av betande rådjur.

Jägareförbundet, Lantbrukarnas riksförbund och markägare från Mellanskog samlades till ett möte på Lövsta i november.

Artikelbild

| RÄKNAS. Rådjuren har förökat sig snabbt, men ingen vet hur många de är.

– Vi diskuterade viltskadorna och vad man skulle göra för att stoppa rådjuren. Förut hade vi inga sådana här problem men då var inte stammen så stor heller.

Jan-Erik Dahlbom har föreslagit att man ska skjuta 5 000 rådjur för att begränsa skadorna. Rådjursstammen har hela tiden ökat men det är inte klarlagt hur många individer det handlar om.

– Kanske finns det 15 000. Det finns väldigt gott om dem i alla fall, säger Jan-Erik Dahlbom.

Mötet på Lövsta beslutade att räkna hur många rådjur det finns.

Artikelbild

– Vi ska göra en spillningsinventering över hela Gotland. Jägarna gör det på frivillig basis.

Det går till så att man mäter ut rutor som är en kilometer i fyrkant.

– Spillningen räknas i över 100 rutor och uppgifterna sätts in i ett system, säger Jan-Erik Dahlbom och berättar att man utifrån det kan räkna ut hur många individer det finns på ett ungefär.

När jägarna gjorde en sådan inventering 2012 skattade man stammen till 4 500 rådjur.

Ett annat sätt att få en uppfattning om hur snabbt rådjursstammen växer, är att jämföra med hur mycket viltolyckorna ökar.

De elva första månaderna 2015 räknades 410 viltolyckor. Med årets siffror på 524 samma period, skulle det innebära en ökning med mer än 20 procent på två år. 2010 inträffade 137 viltolyckor under samma period, vilket innebär en ökning med nära 400 procent på sju år. Siffrorna är hämtade från www.viltolycka.se

Under mötet beslutades att en arbetsgrupp ska titta på hur man kan effektivisera jakten. En annan åtgärd är att spruta plantorna med avskräckande medel.

– Det måste vara en balansgång, inte för mycket av något men vi måste klara våra föryngringar i skogen, säger Jan-Erik Dahlbom som berättar att en del områden klarar sig bättre.

– Några har jättestora problem och en del har inga skador. Det handlar om födotillgång och hur tät stammen är. Finns de åkermark och raps, äter de av det men de kan ta tallknopparna också.