Det är en kall aprildag i Visby och en tapper skara med påpälsade besökare har kommit för att gå med Gertrud Lyrung på en två timmar lång guidad tur genom stan.

Hon kör med stor beslutsamhet sin rullator över kullerstenarna medan hon, med fantasins hjälp, för besökarna tillbaka till 1200-talets Visby där sjömän lastar av tunga tunnor och säckar vid bryggorna som på den tiden låg på rad i den då vattenfyllda Almedalens övre del.

Hon drivs av glädje och ett starkt engagemang för andra.

Artikelbild

| Gertrud Lyrung tröttnar aldrig på att guida.

– Det är ju så roligt, man träffar så mycket människor, de blir gladare och man känner att man får dem med sig, säger hon.

Den lilla avgift hon tar ut går oavkortat till välgörenhet.

– Allt jag får in går till hjälp åt andra.

Med pengarna har hon sett till att flickor i Kongo fått mat, kläder och skolundervisning. Flera av flickorna har nu tagit akademisk examen och en studerar till läkare. I Kongo har hon även fått möjlighet att bygga upp en skola för minoritetsfolk i regnskogen.

Artikelbild

| Efter att ha tagit i hand med alla som ska vara med på turen ger sig Gertrud Lyrung iväg med sin rullator.

För fyra år sedan råkade hon ut för en stroke och blev inlagd på lasarettet.

– Jag kom ut från sjukhuset med en rullator som jag har slitit ut, säger hon.

Trots sin ålder och med en ny rullator går hon med raska steg innan hon stannar upp och fortsätter sina berättelser om Visbys storhetstid med humoristiska liknelser och inslag från modern tid.

– Då går vi tvärs över gatan. Ta det längsta benet före, uppmanar hon gruppen innan de snabbt försvinner bort bland Visbys gränder.