Lennart Persson låser upp dörren till det vita stenhuset. Snart ska de åtta kursdeltagarna anlända till Hejnum bygdegård. De är här för sitt sista teoripass i kursen "biodling nybörjare", sedan ska de ut och möta bina.

– Det viktigaste med den här kursen är att man lär sig det praktiska, men man måste också ha en del teori i grunden, säger Lennart Persson, som är kursledare och biodlare sedan tio år tillbaka.

Efter att själv ha hamnat på akuten när han blev attackerad i ansiktet av en svärm vet han vikten av att sköta både skyddsutrustning och bina enligt konstens alla regler.

Artikelbild

| Intresset för biodling har växt stort. Lennart Persson i Hejnum är en av kursledarna på Studieförbundet Vuxenskolan. Snart kommer Mari Sjöström, Ewa Israelsson, Joakim Westfält, Lasse Kajfjord, Roger Söderholm och Amra Vreto bidra till den ökade bipopulationen på Gotland.

Det är inte bara kursdeltagarna i Hejnum som har ett intresse för biodling. Studieförbundet Vuxenskolan har under våren utökat sitt utbud till sex kurser spridda över ön.

– Folk är väldigt intresserade och många som går kurserna skaffar också bin. Vår fortsättningskurs blev fullbokad på ganska kort tid, berättar Kicki Grönlund, verksamhetsutvecklare.

Lennart Persson tror att det ökade intresset beror på en miljömedvetenhet och att Gotland är ett område som lämpar sig väldigt bra för biodling.

– Man ska vara rädd om naturen och bin är nyttiga med sin pollinering. Dessutom har det varit skakande reportage om bidöden, säger han.

Artikelbild

| I ett bisamhälle är det alltid drottningen som styr. Hon är både längre och smalare än drönarna.

Deltagarna har kommit, slagit sig ner och lagt upp sin kurslitteratur "Mina första år som biodlare" på bordet. Genast börjar samtalet kretsa kring bikupor och övrig utrustning som beställts hem. Det är många frågor inför binas inflyttning om några veckor.

För Amra Vreto kom tankarna om biodling när familjen flyttade till en gård i Väskinde. Fyra år senare är det verklighet.

Artikelbild

| Mari Sjöström visar sin nybyggda bikupa, som snart ska fyllas av bin och såsmåningom bin.

– Jag kommer från Bosnien och min pappa hade bin där så jag är uppvuxen med det, säger hon och fortsätter:

– Nu har jag läst på som tusan. Min pappa kan väldigt mycket, men han bor ju inte här, så jag får ringa honom och fråga om allt.

Artikelbild

| Ett bisamhälle kan ge en honungsskörd på 30 till 40 kilo.

När Roger Söderholm var barn hade hans farfar bisamhällen och nu får han själv snart hem sitt första till sin villaträdgård. Det går att ha bisamhällen nästan överallt, storstad som landsbygd, men det gäller att ta hänsyn till alla.

– Jag har pratat med mina grannar. De är positiva eftersom det betyder att de också får hjälp med pollinering och får mer frukt på sina träd, säger han och tillägger att det kanske kan bli en och annan honungsburk också till dem.

Artikelbild

En honungsskörd kan landa på mellan 30 och 40 kilo per kupa. Även om biodling i liten skala inte är någon större vinstaffär, så finns det goda möjligheter att sälja honungen, bland annat genom föreningen Honung Gotlandica. Men kursdeltagaren Lasse Kajfjord ser fler fördelar:

– Man får hjälp med grönsakslandet, så det är en bra bonus.

Artikelbild

På gården i Sjonhem försöker han och familjen självhushålla så gott det går. De har egen köttproduktion och nu får de snart odlingshjälp av flitiga bin.

Visst kan bin stickas och avge sitt starka gift om de känner sig hotade, men de är inte aggressiva, som exempelvis getingar. Det går rent av att njuta av binas sällskap.

– Jag tycker att det är väldigt trevligt att höra när de surrar, säger Ewa Israelsson vars sambo redan har fem bisamhällen, som hon nu vill ta ett större ansvar för.