Emmalee Gisslevik, från Burgsvik, har under sex års tid forskat på vad det har inneburit för grundskolans hem- och konsumentkunskap att det sedan 2011 finns ett krav på att hållbarhets- och miljöaspekten ska vara en del av undervisningen. Hennes doktorsavhandling vid Göteborgs universitet visar att brist på både undervisningstimmar och pengar kan försvåra uppdraget. Eleverna får inte alltid den kunskap om hållbar matkonsumtion som de ska få.

– Flera av de lärare som jag har pratat med upplever att ämnet har låg status, både bland kollegor, ledningen och i den centrala styrningen, säger Emmalee Gisslevik.

På Solbergaskolan i Visby tycker hem- och konsumentkunskapslärarna Maria Gottfridsson och Ingrid Huss van Tour att skolledningen ger dem bra förutsättningar. Men de är väl bekanta med att ämnet, i vissa kommuner, inte når upp till de garanterade undervisningstimmarna, kanske saknar tillagningskök eller pengar till matvaror.

– Avhandlingen sätter fingret på ett nationellt problem, men på Gotland tycker jag att vi lyckas hålla riktlinjerna bra, säger Ingrid Huss van Tour.

För tre år sedan anordnades en konferens på Gotland där hem- och konsumentkunskapslärare från hela landet träffades.

– Då hörde vi att det här är ett jätteproblem, säger hon.

2011 fick hem- och konsumentkunskapen en ny kursplan, den tidigare var skriven 1962. Den nya har ett tydligare fokus på teoretiska kunskaper i konsumtion och privatekonomi. Och barnen ska även få kunskaper om hur livsmedelsproduktion och transport påverkar miljö och hälsa.

Emmalee Gisslevik ser att kursplanen och kunskapskraven har blivit mer komplexa, vilket kan ställa till problem när antalet undervisningstimmar är detsamma som tidigare, 118 per år.

– Det positiva är att den nya kursplanen visar vikten av mat i hållbar utveckling, men att ramarna inte har ökats är negativt, säger hon.

Ibland går det som lärs ut i ämnet på tvärs med det praktiska. Eleverna får inte alltid arbeta med ekologiska och närproducerade varor. En av orsakerna, förutom pengabrist, är att skolorna styrs av upphandlingar som gör att de måste köpa varor hos vissa företag.

– Det gör att det kanske inte går att skaffa närproducerat fast läraren har kontakt med exempelvis en lokal bonde. Eleverna tycker att det är motsägelsefullt att skolan säger att man ska tänka på sådana saker, men att skolan själv inte har gjort det med maten som de får, säger Emmalee Gisslevik.

På Solbergaskolan löser lärarna en del av problemet själva.

– När det är höst och det är äppeltider tigger vi av alla våra kollegor. Vi plockar också rabarber och ramslök. Vi fixar det själva, säger Maria Gottfridsson.

Ingrid Huss van Tour säger att de inte har så många ekologiska livsmedelsalternativ i matlagningen, men att de är noga med att undvika exempelvis utländskt kött. Diskussionen om miljö och hållbarhet är ofta närvarande i klassrummet.

– Ungarna i dag är verkligen kritiska, säger hon.

Emmalee Gisslevik säger att hennes forskning är en välunderbyggd fallstudie från de skolor som hon har djupstuderat, men att det krävs mer. Hon hoppas att det ska startas en diskussion på högre nivå, på lärarutbildningar och bland beslutsfattare.

– Det jag tydligt visar är att det behövs en större utredning av det här, det är inte så bra ifall min hypotes stämmer, säger hon.

Ämnet är oerhört viktigt, enligt henne, för att kunna ge eleverna kunskaper så att de kan göra egna, medvetna val som konsumenter.

– Det handlar om den här stora globala frågan som vi har, att vi behöver få en mer hållbar konsumtion.